Varje dag går 88-åriga Anna Lisa promenader med hunden Korinne, som är en minitax.
Men hon har nästan alltid med sig ytterligare ett djur.
Det är en halvtam kaja som följer henne vart hon går. Helt säker på att det alltid är samma kaja kan inte Anna Lisa vara. Men hon tror att det är så.
Det här har pågått många år. Kajan är varken rädd för Anna Lisa eller för femåriga Korinne. Men däremot är hon lite avvaktande inför Correns fotograf. Eller jag kanske ska skriva ”hen”.
– För flera år sedan hade jag en annan kaja. Då var det i alla fall samma för han hade ett kännetecken. En ljus fläck på vingen. Men nu är det en annan fågel, säger Anna-Lisa Gudmundsson som bor i centrala Skänninge.
I korgen på hennes rollator har hon en plastpåse med brödsmulor i. Kanske kan den ha en viss betydelse för vänskapen mellan dem.
– Men jag matar inte kajor. Smulorna är till småfåglarna. Mest är det gråsparvar, säger Anna Lisa.
Så promenerar hon vidare bort mot Järnvägsgatan, med Korinne i koppel och med kajan spatserande strax bakom.