En inventering av Skänninge pastorats sex kyrkogårdar har visat att det finns minst 360 instabila gravstenar.
- Vi ligger efter med det här i Skänninge men nu har kyrkonämnden beslutat att stenarna måste dubbas eller dubbas om. Det är framför allt av arbetsmiljöskäl men också med tanke på kyrkogårdsbesökarnas säkerhet, säger Marianne Karlsson, kyrkonämndens ordförande.
Brev har skickats till berörda gravrättsinnehavare, fast här finns nästa problem, det finns stora brister i gravrättsregistret med föråldrade uppgifter.
Den som tar en promenad på kyrkogårdarna märker snart det. Lite varstans sticker det upp pinnar med små gröna skyltar som säger att kyrkogårdsförvaltningen saknar uppgift om vem som är ansvarig för graven och därför ber om hjälp med detta.
- Vi håller på att uppdatera gravrättsregistret men det är ett väldigt omfattande arbete, säger Åsa Karlsson, som tidigt i höstas anställdes som ny kyrkogårdsföreståndare.
Åsa är ung, 23 år, och har säkert med sig en del nya tankar från sin utbildning till landskapsingenjör på Alnarp. Det är dock inte Åsas påfund att säkerheten på kyrkogården ska höjas. Arbetet initierades innan hon kom.
Åsa nämner att på alla stående gravstenar behövs det en 14 cm lång rostfri ståldubb. Dubben fälls ner i borrade hål på gravstenens sockel och gör att stenen sedan inte kan vippa.
Även många redan dubbade gravstenar är opålitliga och behöver dubbas om. Det har funnits rekommendationer om dubbning längre tillbaka som anses felaktiga eller otillräckliga i dag, så är det över hela landet.
Kyrkogårdsföreståndaren nämner om en incident på kyrkogården i Skänninge i höstas. En äldre dam hade suttit på huk vid en gravsten. När hon reste sig upp tog hon tag i gravstenen för att få stöd. Då välte stenen.
- Som tur var välte den mot häcken bakom och inte mot damen så det hände ingenting.
Det finns också andra exempel på stenar som vält eller blåst omkull. Och högriskobjekt till stenar som kyrkogårdsförvaltningen själva lagt ner.
- Gravstenarna ägs av gravrättsrättsinnehavarna. Varje gravrättsinnehavare får därför själv avgöra om denne ville bekosta en dubbning eller som alternativ låta stenen ligga ner, säger Åsa Carlsson.