Den före detta lantbrukaren från Normlösa är kritisk till landstingets beslut att omorganisera vårdcentralerna och arbetar för att lösa läkarbristen i Mjölby.
Första uppdraget var som ordförande i Mjölbys brandstyrelse 1979. Under 1980-90-talet spelade han en ledande roll i kommunpolitiken. Han var oppositionsråd och ordförande i socialnämnden under det borgerliga styret 1991-94. Då hade han det politiska ansvaret för äldreomsorg, barnomsorg och de uppgifter som idag sköts av socialnämnden.
I årets val är han första namn på centerns landstingslista,. För närvarande är han ledamot av landstinget hälso- och sjukvårdsnämnd och en flitig motionsskrivare.
"Lätt att komma till tals med för vanligt folk", är ett vanligt omdöme om Sten-Åke Andersson.
Sten-Åke Andersson anser att landstinget har en njugg attityd till Mjölbybornas behov av sjukvård. Vårdcentralens problem är väl kända, i dag finns två fast anställda läkare och man måste förlita sig på inhyrda läkare som stannar kort tid.
Han har arbetat för att en läkare, som har dubbel specialistutbildning och som bor i Mjölby ska få möjlighet att sluta ett vårdavtal med landstinget. Läkarens privatpraktik har hundratals patienter både från Mjölby och Motala som får betala 300-400 kronor mer än normalt för ett besök. Hittills har han inte fått något gehör sina argument på i hälso- och sjukvårdsnämnden.
-- En läkare med dubbel specialistutbildning och god patientkännedom skulle göra stor nytta i Mjölby, säger han.
-- Likaså är det med sjukgymnasten Jan Erik Zetterstedt på Järnvägsgatan som har bra lokaler och lediga utrymmen för att anställa ytterligare en sjukgymnast. Men hälso- och sjukvårdsnämnden förvägrar honom att gå utanför gällande vårdavtal.
Zetterstedt har en väntetid på 4-5 månader för ej prioriterade patienter och sjukgymnasterna på vårdcentralen bekräftar behovet av flera sjugymnaster i Mjölby.
-- Det finns ju självklart ett stort behov av sjukgymnastbehandling när det är så få läkare på vårdcentralen.
Hur ska då vårdcentralens problem lösas?
-- För det första behövs en inventering av Mjölby tätorts behov. Man får titta på åldersstruktur, typ av arbeten och arbetsmiljöer. Det är vårdbehovet som ska speglas i vårdcentralens organisation. Det är kanske inte säkert att sju läkare behövs. Utlokalisera specialisttjänsterna, varför måste alla specialister finnas på sjukhusen?
Han är, i likhet med sina borgerliga kolleger kritisk till vänstermajoritetens beslut att centralisera primärvårdens organisation. Den decentraliserade organisation som finns idag innebär bland annat att nästa 40 vårdcentraler var för sig tecknar avtal med hälso- och sjukvårdsnämnden. Ansvaret för ekonomi och personal finns ute i verksamheten.
Nu är s-v-mp-majoriteten i färd med att centralisera ansvaret och inflytandet från de enskilda vårdcentralerna till tre nya överinstanser, en i vardera länsdelen. Ungefär som det såg ut på1980-talet med östra, centrala och västra sjukvårdsdistrikten.
-- Risken är stor att de resurser som behövs ute på vårdcentralerna i ställer hamnar i tre växande primärvårdskanslier.
Sten-Åke Andersson anser att det förebyggande friskvårdsarbetet måste öka. Kommun, landsting och Försäkringskassa måste samarbeta i ännu högre utsträckning, säger han apropå debatten kring Mjölby kommuns många långtidssjukskrivna anställda.
Att hamna i landstingspolitiken på ålderns höst har varit intressant och utvecklande, menar Sten-Åke Andersson. Det finns skillnader i sättet att arbeta jämfört med kommunpolitiken.
-- Vi har större respekt för varandra och vi för en öppen och rak debatt över partigränserna.
Han kliver då och då upp i talarstolen i kommunfullmäktige och gick emot partilinjen och röstade nej till att Förenade Care tog över driften av Vifolkagården.
- Jag är emot att privatisera av ideologiska skäl. Men i när det gäller Vifolkagården fick inte omsorgsnämnden tillåtelse att lämna ett konkurrerande anbud.
Som före detta ordförande i socialnämnden och intresserad av vårdfrågor följer han debatten kring omsorgsnämnden dåliga ekonomi och dess problem med många långtidssjukskrivna.
-- Det finns en misstro mot omsorgsnämndens politik och man får inte gehör för sina krav. Det är svårt att få med sig de egna partikamraterna och det var något jag upplevde när jag själv satt i nämnden.
-- Ledamöterna har en otacksam uppgift. Arbetet handlar inte om att utveckla verksamheten utan man tvingas ständigt att fila på budgetunderskottet. Det har under de senaste åren tagits många desperata beslut som enbart sparat mindre summor.