En fängslande verksamhet som blomstrar

Lennart Fredriksson böjer sig ner och viker upp kronbladen på en liten rödbrun kobrakalla. Den är randig, inte alls olik sin giftige namngivare till utseendet.

- Den här fick jag se för en liten stund sedan. Det är första gången den blommar!

Trädgårdsmästare Fredrikssons arbetsdagar blomstrar av små upplevelser. Han driver plantskola i Järstad strax utanför Skänninge och riktar in sig på perenna växter av gammaldags karaktär. Under våren tittar nya arter upp ur jorden nästan varje dag.

- Klart att man blir glad, säger Lennart. Med växter är det aldrig "skit samma". Snarare får jag en naturlig kick när jag ser en ny planta som trivs och växer.

Vi promenerar i den del av plantskolan som Lennart kallar idéträdgården. Majsolen glittrar i vattenspeglarna mellan grusgångarna. Här finns exempel på de närmare 800 växtarter som han drivit fram. Sköldpaddsört växer sida vid sida med blåklintsaster och höstflox. Ett tjugotal brokiris paraderar rakryggade i ojämna rader.

Intill gärdsgården står ett brunt vindskydd i trä. På taket växer små björkar. Här kan man sitta och beskåda härligheten, samla idéer och inspiration.

Vi passerar stäppsalvia, grekvedd och kungsnejlikrot.

- Det är ganska lätt att hitta nya varianter på arter, säger han. Jag har kontakter över hela världen och vi skickar nyfunna fröer mellan varandra. Dessutom kommer folk ofta hit med gamla växter som de undrar över. Någon gren eller blomma från en ödetomt som de sprungit på till exempel.

Lennart planterar och låter växten gå i blom. Om han inte själv lyckas artbestämma plantan så fotograferar han den och skickar ut till sina botaniska bekantskaper över internet.

För Lennart har växter och växande alltid varit ett intresse. Som liten bodde han i en stor villaträdgård med mycket vivor och började tidigt experimentera med olika jordblandningar.

- När jag var tio år hade jag två egna växthus, säger han.

Numera blandar Lennart sin jord i en tombola bakom ett förråd. Blodmjöl, benmjöl och hornspån ger starka växter.

- Det är så enkelt och det funkade så bra förr i tiden. Och så ska det inte gälla längre för att folk köper massproducerad jord. Det är dumt!

Vandringen fortsätter via en bod full av lerkrukor till en liten stuga som Lennart gjort om till museum. Här ryms gamla redskap, torkade växter, zinkhinkar, fröpåsar och ett träskåp som lär ha använts för att frakta blommor till marknaden förr i tiden.

Nästa anhalt är ett mindre bibliotek av blombilder. Lennart har fotograferat varje ny art, plastat in bilden och textat blommans namn på svenska och latin. Mellan 500 och 800 bilder sitter på pinnar längs väggarna.

Ibland kommer busslaster med besökare till plantskolan. Då sätter Lennart på kaffepannan och bjuder på fika.

- Det här med växter ligger i tiden, säger han nöjt.

Att intresset för trädgårdsskötsel och trädgårdshistoria har ökat så mycket tackar han alla nya tv-program och tidsskrifter i ämnet.

- I den här branschen märks inte lågkonjunkturen kan jag lova. Tvärtom! Folk tycks vilja lägga pengarna på att göra fint omkring sig.

Vi är tillbaka vid utgångspunkten, hos blodtopp, ålandsrot, stockros och daggkåpa i idéträdgården.

Lennart tycks känna varenda liten knopp till namn och utseende. Han spejar ut över den spirande livskraften i land och lådor.

- Det här är livet, konstaterar han. Någon bättre beskrivning kan jag helt enkelt inte ge.