Första boken om sankta Ingrid

– Jag menar att det är en lucka i vår kulturhistoria som täcks igen.Oändligt mycket är skrivet om Birgitta, om Ingrid så gott som ingenting. Nu fyller H.B Hammar luckan med sin bok om Ingrid av Skänninge.

Sankta Ingrid. HB Hammar har skrivit en historisk bok om Sankta Ingrid av Skänninge.

Sankta Ingrid. HB Hammar har skrivit en historisk bok om Sankta Ingrid av Skänninge.

Foto: Mia Karlsvärd

SKÄNNINGE2015-06-18 06:00

Vi träffas utanför Vårfrukyrkan i Skänninge. Orten som på 1200-talet var en central plats i Sverige. Här bodde Ingrid Elofsdotter.

– Ingrid av Skänninge var välkänd i medeltidens Sverige. Mycket lite är skrivet om henne och källorna är sparsamma. Detta är den första romanen om Ingrid, säger författaren H.B Hammar.

H.B Hammar är teologie doktor vid Lunds universitet. Han har varit domprost i Skara och representant för Lutherska Världsförbundet vid Vatikanens ekumeniska kommission i Rom inför det stora jubelåret 2000.

Redan när han var liten väcktes intresset kring Heliga Birgitta, ett intresse som sedan gick över till en nyfikenhet om Sankta Ingrid.

– Som åttaåring besökte jag och min bror K.G klosterkyrkan i Vadstena tillsammans med våra föräldrar. Jag minns hur jag stod framför Heliga Birgittas skrin och tittade förundrat på skrinet och började fundera på den här kvinnan, berättar han.

H.B Hammar har varit i tjänst i flera utlandskyrkor, med avbrott vissa perioder. Först tre år i Sao Paulo, Brasilien, sedan två år i Fuengirola, Spanien, och så fem år i Rom, Italien. Han är numer emeritus och bor i Höganäs.

Ingrid med familjenamnet Elofsdotter föddes cirka 60 år före Heliga Birgitta.

– Rimligen blev hon både förebild och inspirationskälla för det blivande helgonet Birgitta. Hon hade knappast varit den hon blev om hon inte hade haft Ingrid, menar H.B Hammar.

I sin roman berättar han hur Ingrid tidigt får en uppenbarelse av Maria, som anförtror henne ett uppdrag. Hon blir grundare av landets första kvinnliga dominikankloster. Under sin dramatiska levnad, hon blev endast 42 år.

I boken berättar H.B Hammar om hur Ingrid möter sina kusiner, jarlens söner Valdemar och Magnus i utmanande situationer. Hur munkar från Visby gör en livsfarlig resa för att få träffa henne.

Författaren ser fadern Elof som bror till Birger jarl, en uppfattning han inte är ensam om. Därmed framstår Ingrid som kusin med jarlens söner Valdemar och Magnus.

– Hon sa farbror till Birger jarl, säger H.B Hammar.

H.B Hammar har gett ut böcker tidigare, men boken om Ingrid är hans första roman.

– Jag har lärt mig av Verner von Heidenstam. Ska man skriva en historisk roman, så ska man vara noga med att kolla de fakta som finns, och vara trogen mot dem när man skriver.

Men sedan, när det inte längre finns några fakta, är det författaren som skapar, säger H.B Hammar.

Fotnot: Boken ”Vad Skaradomprosten fick höra” finns att köpa bland annat på turistbyrån i Skänninge.

Ingrid Elofsdotter

Ingrid var dotter till en östgötsk högfrälseman, Elof, som man inte vet mycket mer om än att han med sin hustru begravdes i Alvastra kloster. Ingrid gifte sig med en riddare, möjligen en herr Sigge.

Ingrid blev som änka medlem i dominikanorden. Hon tillhörde en krets av fromma kvinnor kring dominikanen Petrus de Dacia, som då var lektor i Skänninge konvent.

Ingrid grundade dominikansystrakonventet i Skänninge omkring 1272. Hon lyckades efter flera personliga besök i Rom utverka påven Martin IV:s godkännande för klostret.Hon ska även ha vallfärdat till Jerusalem. Ingrid åtföljdes på i varje fall en pilgrimsfärd av Mechtild.

Hennes brorsdotter Kristina var gift med upplandslagmannen Birger Persson. Man har därför antagit att Ingrid var ett föredöme och en viktig inspirationskälla för Birgers dotter i hans andra äktenskap: Heliga Birgitta.

Ingrid dog 1282.

Hon blev efter sin död föremål för helgondyrkan, men hon var inte officiellt erkänd som helgon utan fungerade snarare som ett så kallat lokalhelgon. När hennes släkting, heliga Birgitta, blev officielt helgonförklarad år 1391, började man vidta åtgärder för att också få Ingrid formellt helgonförklarad.

På konsiliet i Konstanz 1414 försökte man förgäves från svensk håll utverka hennes kanonisation. 1499 lyckades man dock utverka påve Alexander IV:s tillstånd om skrinläggning av hennes reliker, vilket ägde rum 1507. Relikerna ska ha förvarats i Skänningeklostret och efter reformationen flyttats till Heliga Birgittas relikskrin i Vadstena klosterkyrka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om