Andas in, andas ut.
Inne i gymnastiksalen är det tyst och mörkt. Ett stearinljus på golvet och några få lampor lyser längs väggarna. Ett tiotal gråklädda män har yoga. Alla i gruppen avtjänar just nu straff på Skänninge kriminalvårdsanstalt.
Ett stort lugn ligger som en dimma i rummet. Även om de som är i rummet är tillsammans, ser man att de alla är mer eller mindre inneslutna i sig själva när de gör sina övningar.
Det är Mikael Boman som leder yogapasset. Han jobbar på heltid med de behandlingsprogram som finns på Skänningeanstalten. Yoga har han lärt sig av Eva Seilitz.
Hon är på besök i dag på anstalten och går runt under passet och hjälper till med att visa de olika övningarna. Eva Seilitz är den som tagit initiativ till yoga inom kriminalvården i Sverige.
– Många intagna bär på stress och ångest. Yoga kan vara en ventil som ger dem tillgång till inre ro. Det känns som en inre dusch, säger Eva Seilitz.
Hon har tolv års erfarenhet av yoga i fängelse, främst på Norrtäljeanstalten.
Där började hon lära ut yoga samtidigt som hon arbetade som kvinnofridssamordnare i Norrtälje kommun. Sedan dess har hon också gjort en magisteruppsats om yoga som rehabilitering på kriminella män på Teologiska institutionen vid Uppsala universitet.
Eva Seilitz menar att det hårt reglerade livet på anstalt erbjuder de intagna ett gyllene tillfälle att lära sig självdisciplin.
– Yogan kan vara ett redskap. Det är också ett alternativ till styrketräning. Yoga är en helhetsbaserad träningsform med en filosofisk icke-våldstanke som handlar om att acceptera sig själv och utveckla en känslighet, säger hon.
Numera är hon nationell samordnare för yoga inom Kriminalvården.
Yogapasset börjar gå mot sitt slut. Det avslutas med en stunds avslappning på mattorna. Mikael Boman lägger filtar över flera av deltagarna. Han pratar med lugn röst när han går runt i salen.
– Må jag finna det jämnmod som gör att jag kan möta både glädje och smärta lika. Här är du fri att göra vad du vill, säger han.
Veckans yogapass är en av höjdpunkterna för de intagna på Skänninge kriminalvårdsanstalt, säger flera av dem som jag pratar med efter passet.
De är alla tre påtagligt avslappnade när vi sätter oss ner och pratar.
– Jag har hållit på med det här i 30 veckor nu. Jag har prövat på yoga på ett tidigare straff. Jag gillar kroppsvård på alla sätt. På promenadtiderna brukar jag också passa på att köra cirkelträning med andra intagna och löpning, berättar Thomas.
Han är i 30-årsåldern. Det är bara några veckor kvar tills han får lämna anstalten och komma ut i samhället igen.
Per är den som är äldst. Han har erfarenhet från andra anstalter innan. Han minns när man fick styrketräna med vikter inom kriminalvården.
– Jag är nog inte den enda som sitter här inne med skador. Jag var helt sabbad i ryggen efter att jag suttit i häktad i tre månader. När jag kom hit till Skänningeanstalten kunde jag knappt gå. Vi kör i vår egen takt. Man lär sig att sträcka ut. Jag mår mycket bättre i kroppen nu, säger Per.
Mats har bara några månader kvar av sitt straff. Han tror att tiden att styrketräna med redskap är nog för alltid förbi inom kriminalvården.
– Jag tycker att jag sover bättre efter att vi haft de här passen. Jag känner mig lugnare. Jag tror också att det påverkar vårt temperament och gör att vi håller oss lugna, säger Mats.
– Man stänger av allt annat och skingrar tankarna. Det här är ett jättebra komplement. Det mjukar upp kroppen och är bra ur mental synpunkt också, säger Thomas.
Fotnot: De intagna på Skänninge kriminalvårdsanstalt som Corren pratat med heter egentligen något annat.