Den aktuelle fången, en 30-årig iransk medborgare, dömdes i februari 2001 av hovrätten till ett års fängelse. Domen verkställdes i juli samma år och mannen placerades på anstalten i Skänninge.
Enligt lag ska en utländsk medborgare informeras om att han har rätt att få biträde av sitt lands konsulat när han berövas friheten.
Om fången vill det ska myndigheten underrätta hans hemlands konsulat om att han sitter frihetsberövad.
30-åringen fick ingen information om detta.
Kriminalvårdsmyndigheten i Linköping medger att de inte har informerat mannen. De skriver i sitt yttrande till JO att de ska se över sina rutiner för hur de agerar när de hanterar fall där utländska medborgare är inblandade.
Den iranska ambassaden i Sverige fick på annat sätt reda på situationen och skickade en begäran till en inspektör på Skänningeanstalten om att få ta del av domslutet, översatt till engelska eller persiska.
I ett svarsbrev nekades ambassaden detta, med hänvisning till att det inte låg inom kriminalvårdens skyldigheter. JO:s kritik gäller även detta skeende. Brevet borde ha innehållit information om att ambassaden hade möjlighet att begära att frågan behandlades av kriminalvårdsmyndigheten. På så sätt hade de också haft möjlighet att överklaga.