Det kallas för att "placera intagna i avskildhet" och får enligt fängelselagen endast göras i vissa specificerade fall och då endast under kort tid.
JO menar att Skänningeanstalten brustit både när det gäller tillämpningen av reglerna och när det gäller att motivera de beslut man tagit om att isolera intagna.
Det var vid en inspektion som gjordes på Skänningeanstalten i oktober 2015 som man granskade 91 beslut om placeringar i avskildhet.
De flesta har skett antingen på grund av att det funnits en hotbild mot den intagne, eller för att de intagne misskött sig. I några av exemplen har den intagne varit avskild i upp till fyra dygn.
Utgångspunkten för verksamheten är att de intagna ska vistas i gemenskap med andra intagna, både under sysselsättning och fritid, skriver JO.
Kriminalvården har rätt att isolera intagna för att upprätthålla ordning och säkerhet, eller om det finns risk för liv och hälsa. Men det anges också i reglerna att avskildhet inte får pågå längre än vad som krävs för att man ska kunna hantera situationen.
Det får heller inte vara en bestraffning för misskötsamhet, utan bara som ett sätt att hindra att en utredning om misskötsel kan äventyras, till exempel genom att den intagne har möjlighet att undanröja bevis.
JO Elisabeth Rynning skriver att det finns brister i Kriminalvårdens motiveringar till besluten att isolera, och i beskrivningen av de händelseförlopp som lett fram till besluten.
JO menar att Skänninganstalten tillämpat reglerna fel och inte kunnat motivera besluten att isolera, eller tidslängden på isoleringen.