Livet blir sällan som man tänkt sig. Veronica och Joacim Mildh har haft sin beskärda del av motgångar. Samtidigt är de den där typen av människor som väljer att se glaset halvfullt snarare än halvtomt. Som fokuserar på hoppet istället för att slås till marken av uppgivenhet. Som ser livets glädjeämnen utan grums.
Det är märkligt, men de där sakerna känns när man kliver in i deras alldeles vanliga och lite trånga radhus i Skänninge. För lite trångt blir det ju med fyra barn i huset. Barnen huserar på övervåningen, föräldrarna där nere.
– Det har gått bra att ha dubbelsängen i vardagsrummet, det är ju så stort så att det rymmer både soffa och säng, konstaterar Joacim.
2009 förvandlades den här fyrabarnsfamiljens liv drastiskt. Minstingen Tyra, då fyra år, började plötsligt skela med ena ögat. De sökte vård, fick en remiss till ögonmottagningen, men inget fel hittades. Hon såg som hon skulle.
– Sen ringde de från dagis och berättade att hon sov nästan hela tiden hon var där, berättar Veronica. Samtidigt fick Tyra huvudvärk. Vi sökte vård igen, men fick återigen höra att inget fel hittades.
Tyra mådde allt sämre. Drabbades av akut urinvägsinfektion, vattkoppor och yrsel. Hennes immunsystem tycktes nedsatt.
Mängder av prover togs.
– Två i min släkt har haft hjärntumör, och jag argumenterade för att Tyra borde få en magnetröntgen, säger Joacim. Om de hade lyssnat på mig hade vi sluppit tio månaders helvete.
Men det blev ingen röntgen.
– Vi fick höra att hon inte skulle behöva utsättas ”onödig” strålning, trots att vården är skyldig att undersöka eventuell bakomliggande sjukdom vid plötslig skelning, säger Joacim.
Efter tio månader kom Tyra till US i Linköping och fick göra en magnetröntgen. Där upptäcktes en tumör stor som en golfboll, med en tillhörande cysta som mätte 5x5x5 centimeter.
Hon kördes direkt till neurokirurgen och akutopererades. Livet vändes upp och ned. Tyra låg inlagd. Fotot på den lilla tjejen med slangar och kanyler överallt sitter fortfarande kvar på kylen i familjens kök. Kanske som en påminnelse om hur mycket det finns att glädjas åt i dag, tänker jag.
Beskedet att tumören var godartad kom som en gudasänd gåva.
– Jag kan få skuldkänslor för att vi inte tog Tyras mående på ännu större allvar. Men jag är inte bitter, för vad tjänar det till, säger Veronica. Allt jag vill säga till andra som råkar ut för att barn som börjar skela är: kräv magnetröntgen. Tänk om Tyras tumör varit elakartad och hon fått gå med den i tio månader . . .
Nu många år senare överskuggas oron av tacksamhet.
– Professionalismen på US, hos neurokirurgen, barnonkologen och neuropsykologen har varit helt fantastisk. Vilka människor!
I dag mår Tyra rätt bra. Hon är lite trött och lite ljudkänslig, men helt okej.
Några år efter den här händelsen blev det dramatik igen i den Mildhska familjen. Fast nu av en helt annan sort. Joacim och Veronica tog itu med sin övervikt och genomgick varsin gastric bypassoperation.
De vägde 135 respektive 120 kilo. Han har alltid spelat fotboll och hon löptränat mycket som ung, så hur den där stora viktökningen egentligen gick till kan de inte säga.
– Allt har cirkulerat kring barnen. Jag har nog tappat bort mig själv lite, säger Veronica.
I dag väger de tillsammans 100 kilo mindre, har lagt om kosten och tränar på gym regelbundet.
I sommar är det 30 år sedan de träffades för första gången. På Vätterviksbadet 1988. När Joacim på Facebook fick se att Viking line sökte människor för en makeover anmälde han sin fru, som en överraskningspresent. Tio minuter senare ringde ett produktionsbolag och ville ha med dem båda med i en ny tv-serie.
Tre av barnen följde med på tv-inspelningen ombord på Cinderella i februari. Stressigt men kul, sammanfattar Joacim och Veronica hela upplevelsen.
17-åriga Jonna började storgråta när hon fick se sina ”omgjorda” föräldrar.
– Mamma och pappa har varit igenom mycket jobbigt. De gör allt för oss barn och det kändes så himla fint att se dem så här lyckliga, att få göra något bara för sig själva. Det lyste verkligen om dem!
Våren dröjer envist, men ligger på lur. Takdroppet har smygstartat. Joacim och Veronica håller sin vikt. Sonen Martin har fått ett fint fotbollsstipendium och drar snart till USA. Tyra är friskförklarad.
Det blir nog ett riktigt fint jubileumsår, det här.