Margareta Lindqvist har totalt lagt många tusen timmar på sin trädgård, men hade lagt ner med den helt utan sin man Gunnar. Och den dag de flyttar, hoppas de att någon med liknande intresse tar över.
Stora, gula åkrar kännetecknar vägen till Margareta och Gunnar Lindqvist i kyrkbyn Järstad, mellan Skänninge och Mantorp som de själva beskriver läget. För att hålla katten i trygghet har de staket runt hela trädgården. På så vis störs de heller aldrig av rådjur, men får ändå njuta av fågelkvittret som växtligheten bjuder in till.
Drygt ett dussin fågelholkar sitter uppsatta i träden, så här är djurriket ändå långtifrån ovälkommet. Faktum är att det första vi möts av utanför det röda huset med vita knutar är en söt hund, Chippen. Han skäller inte, men tittar med nyfikna ögon och nosar hälsande.
Chippen är bara tre år, men ger intrycket av att vara äldre.
– Ja, han beter sig som en gammelhund, säger tomtens ägare.
När Margareta och Gunnar flyttade till Järstad var de småbarnsföräldrar. Äldsta sonen var drygt två år gammal, och mellansonen låg i magen. Året var 1979 och sedan dess har de köpt upp mer mark för att låta trädgården växa sig större.
– Nu är den väl runt 1600 och 1700 kvadratmeter stor, uppskattar Margareta. Och växterna är väl mellan 500 och 1000 stycken.
Solhattar i olika färger. Olika färg, form och storlek tycker Margareta är kul.
Nog blev det lite fixande i rabatterna även under småbarnsåren, men paret hade inte alls samma tid för trädgården som nu när de båda nått förbi pensionsåldern.
– Då skulle det finnas ytor att sparka boll på, förklarar Gunnar, som kom att bli trebarnspappa.
I dag är han 71 år, medan Margareta är 65.
De tre sönerna är nu vuxna och bor på olika håll, men kommer ibland på besök då det blir middagar i det egensnickrade uthuset och lek för barnbarnen runt fiskdammen. Guldfisk, koikarp och guldid simmar här i minst ett femtiotal. Den största av fiskarna, som är en koikarp, kallas Klumpen.
Gunnar Lindqvist grävde upp fiskdammen med grävmaskin och har byggt och fixat allt omkring den. När han inte fixar i trädgården gillar han jakt och examinerar andra som ska ta jägarexamen.
Gunnar Lindqvist med sin egenbyggda fiskdamm.
– Det är barnbarnen som döper fiskarna, säger Margareta, som för stunden inte minns de andra namnen riktigt. Hon står på den lilla bryggkanten och funderar medan vattnet porlar.
– Men dammen är Gunnars projekt. Den har han grävt upp och byggt själv. Det är mycket med trädgården som jag aldrig hade klarat utan Gunnar.
Margareta menar att noggrannheten är en av Gunnars stora styrkor. Kanske kommer den av svetsaryrket som han haft länge.
I dammen bor mellan 50 och 75 olika fiskar. Här finns guldfisk, koikarp och guldid.
Förutom stenarna som ramar in dammen, omgärdas den av krukväxter som tas in i ett rum i garaget på vintern. Ett av de små upphöjda vattenfallen får en ytterligare touch av natur genom en prydande träbit, en lite tjockare trädgren av det mörkare slaget.
– Den tog jag med mig från Medelpad, säger Gunnar, som från början är norrlänning.
Han kom till Mjölby på 1970-talet för att söka jobb. På den tiden fick man åka på resor genom Arbetsförmedlingen för att hitta jobben, berättar han. Men i Mjölby fanns inte bara jobb, utan även kärleken hittades i undersköterskan Margareta.
– Jag har varit undersköterska i hela mitt liv, berättar hon.
För närvarande är Margareta dock sjukskriven i väntan på en knäoperation och efter 65-årsstrecket har hon gått ner i tid.
Röd solhatt.
Margareta är tacksam att hon haft trädgården under vårens isolering. Den har gett henne så mycket sysselsättning som hon orkat och velat, samtidigt som hon haft något roligt att fundera på.
– Man går ju ständigt och klurar på hur man ska ha det. Det finns alltid något att göra samtidigt som mycket sköter sig själv.
Sköta sig själv ja. Margareta gillar inte blommor som man måste binda upp eller ha sig med, utan de får gärna stå stadigt och ge ett stolt, självständigt intryck.
Inga färger är förbjudna i Margaretas och Gunnars trädgård, men för Margareta är egentligen själva bladen – och kanske inte just blommorna – favoriten.
– Det får gärna vara lummigt, säger hon, om sin trädgårdspreferens med dominans av växten hosta.
"Bladen är viktigare än blommorna", säger Margareta, som tycker att trädgården gärna får vara lummig med många hoster.
Ibland har hon försökt att färgkoordinera olika delar av trädgården, men det har aldrig hållit hela vägen.
– Här ser ni till exempel. Det är mycket åt det blåa och lavendelhållet, men sen planterar man plötsligt något annat också, eller så dyker det upp något fint på egen hand och så får det vara kvar.
Här har Margareta försökt lite med tema lavendel. Blått, vitt och rosa är färger som delats upp lite grann i trädgården – som ändå inte är helt strikt med färgkoordineringen.
Margareta är med i olika trädgårdsgrupper som gemensamt brukar åka och titta på andras trädgårdar. Hon tycker att det alltid är intressant att se hur andra har det, och även om de har en helt annan stil kan det finnas något som man tar fasta på som inspiration.
– För mig tog intresset för trädgård fart genom Lennart Fredrikssons Botanicus plantskola. Jag bad att få hjälpa till där, och fick då plantor som tack, säger hon.
– Nu är det en go' känsla att kunna äta egenodlat till middag.
I uthuset är det skönt att dricka morgonkaffet, men också att ha middagar med nära och kära. Margareta och Gunnar odlar bland annat egen potatis, purjolök, sallad, squash, zucchini och abourgine.