Redan vid öppningsdags klockan 10 på söndagsmorgonen var den gamla nedlagda skolan full av besökare. Där tidigare elever och lärare trängdes tillsammans med utställare från Skänninges föreningsliv.
-- Syftet med föreningsmässan är att låta det omfattande föreningslivet i Skänninge visa upp sig för allmänheten. Och vi är glada över att vi idag har fått låna skolan av den nuvarande ägaren, säger Michael Håkansson i Skänninges framtidsgrupp.
Ett trettiotal av Skänninges föreningar informerade om sin verksamhet på Rosenlundsskolan, som sedan den stängdes 1993 stått och förfallit innan Roland Hägglund tog sig an huset för tre år sedan. Under visningen stod kyrkan och lekmannakåren för den populära kaffeserveringen, där överskottet gick till Lutherhjälpen.
-- Vi har bara hembakat bröd här, sa en stolt Ulla Nilsson.
Kerstin Åberg började arbeta som lärare på skolan 1960 och säger att de flesta Skänningebor gick på Rosenlundsskolan, innan eleverna flyttades över till Bjälbotullskolan 1993. En annan lärare, Eva Fagerberg, kom för att hålla ett historiskt föredrag om skolverksamheten i Skänninge under århundradena och om Rosenlundsskolan. Hon var folkskollärare fram till sin pensionering 1992, ett år innan skolan lades ned.
-- Jag har fått gå tillbaka till gamla arkiv inför den här dagen. Det har varit ett riktigt detektivarbete, säger hon och berättar att skolan byggdes 1914 och slutnotan stannade på 55 000 kronor, 10 000 kronor mer än beräknat. Själva invigningsfesten kostade 150 kronor.
På 1930-talet lades alla skolformer under ett tak, B- och D-formerna skulle bort. En A-typ infördes istället med gossslöjd och huslig ekonomi. Mindre bemedlade hade tidigare fått gå på Karlssons friskola på murgatan 5. År 1944 förstatligades utbildningen och Rosenlundsskolan blev till samrealskola, med gemensamma klasser för pojkar och flickor.
-- Man fick ofta övertala barnen att komma hit. Det var ännu inte helt naturligt att gå i skolan. En del såg det som bortkastad tid, säger hon.
En elev som minns sin tid väl från skolåren är Kurt-Arne Lilja. Han började första klass på Rosenlundsskolan redan 1923, fram till 1929. Och därefter ytterligare två år i fortsättningskolan.
-- Man fick en och annan örfil, men det var vi förtjänta av, säger han.
Kurt-Arne Lilja minns särskilt de gånger det var rökrazzior på skolan.
-- Skolans överlärare Lennart Sjöö gick runt och frågade om man hade rökt. Ingen vågade då neka, utan alla erkände sina synder. Man fick lägga sig på en pianobänk med ändan upp. Och han slog eleverna med ett bollträ. En gång tror jag att han slog ungar en hel dag, berättar han.
Kurt-Arne Lilja menar dock att Sjöö var rättvis. Det var heller aldrig någon förälder inblandad.
-- Man tog sitt straff, därmed jämt, säger han.
Roland Hägglund, som har övertagit och renoverat skolhuset under tre års tid, ska nu försöka få det uthyrt som kontor- eller utbildningslokaler.
-- Jag har en slags känsla för gamla hus. Det har rivits för mycket. Men det har blivit en dyr historia, konstaterar han.