Den norske helgonkungen Sankt Olof, förknippad med pilgrimskyrkan i Nidaros/Trondheim, var under medeltiden minst lika populär som den heliga Birgitta. Han fick ge namn åt dominikanernas brödrakloster i Skänninge.
Kunskapen om Sankt Olofs kloster i Skänninge är skral, såväl vad avser vardagsliv som andlig verksamhet. Inga ritningar finns över den en gång så storslagna anläggningen som började byggas år 1237. Dominikanerklostret raserades år 1547 då Gustav Vasa behövde tegel till sitt slottsbygge i Vadstena.
Det gamla klosterområdet har i sekler vilat i lantlig anonymitet i stadens utkant mot nuvarande fängelset. Höns går lösa och pickar som de antagligen gjorde också på klostertiden.
Den nuvarande ladugården, uppförd inom klosterområdet, kan vara placerad rakt över den forna klosterkyrkan. Tågen dundrar numera rakt över munkarnas källarvalv.
År 1930 gjordes en kortvarig undersökning av klosterresterna. Det var dock "nålstick" och först nu, när järnvägen skall bli dubbelspårig, ges tillfälle till en ordentlig studie. Med ny teknik som givit häpnadsväckande resultat.
Österrikaren Wolfgang Neubauer, som vidareutvecklat markradartekniken, var i Skänninge redan i maj med en manick som påminde om en liten elektrisk gräsklippare. Han gick systematiskt över hela klosterområdet och läste undan för undan in svepresultaten i en dator. Arkeologen Hanna Menander, en av grävarna i Skänninge, var i somras i Österrike och studerade Neubauers bilder.
-- Sankt Olofs kloster var verkligen en stor anläggning, det har vi sett av radarbilderna. Markradarn har givit fantastsiska resultat och ger oss helt nya möjligheter att tolka det vi nu gräver fram. Den möjligheten har inte funnits tidigare, säger Hanna.
Markradar i kombination med arkeologi har använts i liten skala i Sverige, egentligen bara provats.
-- Men aldrig i den omfattning som nu i Skänninge, konstaterar Hanna Menander.
Nu vet arkeologerna exakt var de, med ledning av radarbilderna, vill titta lite extra. Det område som just nu undersöks är en "remsa" från Linköpingsgatan och norrut längs järnvägsspåret. Klosterområdet i sin helhet har aldrig varit undersökt.