Arbetsmiljöskälen väger över de intagnas självbestämmanderätt, även anställda omfattas av förbudet mot att röka inomhus.
- Det är ingen mänsklig rättighet att röka, däremot är det en rättighet att inte behöva utsättas för andras rök, säger kriminalvårdschefen Gert-Arne Sköld.
Rökförbudet på Skänningeanstalten kommer att bli en källa till konflikt och irritation. Det blir ett förbud svårt att upprätthålla.
Det ansåg de fyra fångar Corren träffade inför nyordningen 1 juni. Nu har det gått en tid, och vi återvänder för att få veta hur det har gått.
Kriminalvårdsinspektör Bernt Johansson tar oss med till Hus A, en behandlingsavdelning som nyligen är flyttad från Roxtuna till Skänninge. Där går de intagna hos en drog- och alkoholterapeut.
Vi får prata med ett antal interner, varav alla är mer eller mindre uppbragta över förbudet.
Tony Taikon är dock den ende av de intagna som också är beredd att ställa upp på bild.
- Kriminalvården blir allt hårdare. Rökning för mig är som ett barn har en napp, en tröst.
- Här är jag inte fri att gå och välja att röka, samtidigt som det är bra för min hälsa att låta bli, säger Tony Taikon, som därför också har funderat på att sluta röka.
Han har nikotinplåster på sig. Det hjälper lite, och han tycker det är skönt att det inte luktar rök på rummet.
- Det är konstigt att inte få röka på sitt eget rum, inte speciellt roligt, lite halvtomt.
- Har man levt ett sådant knarkarliv så att man inte orkat med vare sig familj eller barn, då är det sådan sorg att klippa alla band.
- Rökning blir då något som underlättar under en övergångsperiod, resonerar han.
Tvärtom, den som slutar röka frestas mindre av andra droger, enligt fängelsets behandlingsansvarige Jerry Johansson.
- Forskning visar att den som röker har en tendens att gå över i annat missbruk.
- Att sluta röka blir en del i den livsstilsförändring det innebär att sluta med sådant som kriminalitet och droger, säger Jerry Johansson.
Det har förekommit uttryckliga missnöjesaktioner på anstalten har Corren erfarit.
En är att ett stort antal fångar på Hus B har ansökt om förflyttning, och många av dem har angett rökförbudet som anledning.
Ansökningarna har inte kunnat beviljas, och hur många sådana som har kommit in totalt kan inte kriminalvårdschefen Gert-Arne Sköld säga.
Men han vidhåller att detta med rökförbudet inte är någon stor fråga och av övergående karaktär.
Det finns en annan aspekt på rökförbudet som fången Thomas Ljung ger uttryck för, även om han driver argumentationen till sin spets.
- Det är för jävligt att kriminalvården tar ifrån folk deras eget ansvar. Var och en måste få bestämma själv.
- Vi ska också sluta knarka, sluta dricka brännvin, träningen är indragen. Snart får vi väl inte äta godis och måste äta vegetariskt.
Godisförbud och grönsakstvång lär det knappast bli, men rökavvänjningskurser och rökersättningspreparat erbjuds.
Till våren lär också klosterpaviljongen bli klar. Där ska speciellt motiverade intagna i lugn och ro fundera över livet och framtiden, oavsett vilken religion de tillhör.