Svea Wass, 88 år, undrar vad de ska göra i framtiden.
-- Ska vi sitta hemma och inget göra? Personalen är redan för liten, de arbetar ihjäl sig.
Hon berättar att alla blev gråtfärdiga när de fick besked om beslutet att dagverksamhetens öppethållande skulle skäras ned.
-- Terapin är viktig för oss, man grunnar inte så mycket på allt elände, säger Svea Wass och får medhåll av alla.
Barbro Svensson och Monica Hallén, som arbetar på terapiverksamheten, berättar att man har olika aktiviteter beroende på vad som efterfrågas.
-- Det är en sporre för flera av pensionärerna att vakna på morgonen och komma till dagverksamheten. De håller sig aktiva och friska längre. Den sociala gemenskapen är viktig, menar de.
Besöksantalet på Änggårdens terapiverksamhet varierar, men ett 20-tal kommer varje dag.
Svea Wass berättar att man bland annat stickar barnkläder, tröjor och filtar som skickas till röda korset.
-- Vi har även ett fadderbarn, en flicka i Uruguay, som vi skickar 200 kronor till varje månad, säger Barbro Svensson.
De nämner också att man varje år har julbasar där de egenhändigt gjorda alsterna säljs
-- Försäljningen är rolig, det kommer människor från alla håll och kanter. De tycker det är bra kvalité på det vi har gjort. Allt från handdukar till rejäla förkläden, säger Svea Wass.
Barbro Svensson menar att personalen som jobbar i servicehuset i och med beslutet får mer arbete vilket i sin tur lätt leder till utbrändhet.
-- Det har sagts att ingen ska bli uppsagd, men inte någon av oss som jobbar i terapiverksamheten klarar av att återvända ut i servicehuset på grund av olika arbetsskador.
-- Det kan inte bli så mycket av besparingarna, vad jag kan förstå, säger Barbro Svensson. Vi vill därför riva upp beslutet, alla här tycker likadant.