I många år har Biskopsberga i Skänninge klarat av sin stora jordgubbsskörd med hjälp av ett 40-tal gästarbetare från Polen.
-- Många av dem återkommer år efter år, en del har varit här i tio år, säger Calle Hogstadius, som i sommar tagit över driften av gården efter sin far Göran.
Mestadels är det studerande ungdomar mellan 25 och 30 år som kommer till Skänninge för att skaffa sig extrapengar på jordgubbsplockning och annat som behöver göras på gården. Och varje sommar, när säsongen går mot sitt slut, så ordnar Biskopsberga skördefest för dem som jobbat.
Ända tills förra året var skördefesten en tämligen traditionell historia. Då fick gästarbetaren Kuba Kopiec den briljanta idén att polackerna skulle möta chefens fotbollslag i en vänskapsmatch. Calle Hogstadius spelar nämligen i Bjälbo IF.
Så Calle Hogstadius fick lagkamraterna att ställa upp på en match. Och i år var det dags igen.
-- Ja, vi tyckte det var roligt så vi kör i år igen, säger han.
Egentligen är planerna på Skänninge IP avstängda i juli -- en gräsmatta måste också ha semester. Men vad gör inte ett lag i divison 6 för att få spela en landskamp?
Förra året fick det polska laget stryk med 4--0. Så i år har gästarbetarna legat i hårdträning.
-- Vi har spelat så mycket vi har hunnit och orkat för jobbet. För det mesta börjar vi ju klockan fyra fem på morgonen, säger Tomasz Szymanski. Han har varvat sina studier i socialpedagogik med jobb på Biskopsberga i sju års tid, och är bas för jobbarna.
I polska målet står initiativ- tagaren själv, Kuba Kopiec.
-- Jag nyfiken på hur det skulle vara att spela mot en annan nation, säger han om sin idé. Förra året kunde jag inte vara med. Men nu ska vi vinna.
Så drar matchen i gång i hettan på B-plan, för sommaren har ju äntligen blivit varm. Polackerna spelar i lånade, långärmade tröjor, med sponsortryck från ett stort livsmedelsföretag på bröstet. Men de är i alla fall i de rätta polska färgerna -- rött och vitt.
De långa ärmarna är inte det enda som polackerna har emot sig. Alla har inte fotbollsskor, för lånepjucken från hjälpsamma Bjälbo IF räckte inte åt alla. Dessutom spelar inte en enda av dem fotboll organiserat i vanliga fall. Handboll och basket, men inte fotboll.
På plussidan har polackerna sina supportrar -- runt 15 grabbar och tjejer som inte fick plats i laget, och som nu sitter under en polsk flagga längs ena lång- sidan och hejar. Svenskarna har fem personer i publiken.
Och när Bjälbos Patrik Palmqvist skjuter rakt över ribban för öppet mål bara några minuter in på matchen, ja då tänds hoppets låga i de polska hjärtana. Det vrålas en hel del från den rödvita avbytarbänken. Vad som sägs kan inte reportern med sina bristande kunskaper i pols-ka ens gissa, men det låter betydligt färgrikare än svenskarnas "det är bra gubbar, jobba uppåt".
Det går åt vatten, och det går åt jordgubbar. Det går åt flera byten i hettan. Och så börjar de svenska målen trilla in. Patrik Palmqvist revanscherar sin miss med två mål. Arsim Asllani gör ett. Och så kommer chefen själv in på plan, Calle Hogstadius. Han som var bänkad för att han inte hunnit träna sätter bollen i nätet två gånger. Polackerna är så nära, så nära, flera gånger. Men något mål blir det inte.
Och nog ser Tomasz Szymnaski besviken ut efter matchen. Men han ser filosofiskt på saken.
-- Det hade varit trevligt att vinna, men någon måste förlora. Det viktiga är ändå kontakten och utbytet mellan nationerna. Det är ju därför många polska ungdomar kommer hit och arbetar också.
Nu väntar duschen. Och skördefestens traditionella grillpartaj. Sedan åker polackerna hem till jobb och studier. Kanske börjar någon träna fotboll. För vem vet -- måhända finns det en chans att skörda mer än jordgubbar i Skänninge nästa år?