Den stenlagda lilla vägen in till Lagmansro är lätt att missa. När man väl hamnat rätt breder ett vackert kalkkärr ut sig på vänster sida. Gräsull dominerar så här i början på sommaren, men här finns också gott om olika orkidéer. Ängsnycklar, vaxnycklar och kärrknipprot.
På andra sidan vägen är det inte samma skönhetsupplevelse. Men grävskoporna jobbar – framöver är tanken att all sly och lagret med matjord ska vara borta till förmån för det kalkrika och näringsfattiga materialet som finns därunder.
Ett kalkkärr återfår livet.
– När det översta lagret väl är borta görs inte så mycket mer. Vi får vänta och se, men redan efter något år börjar de första arterna förhoppningsvis att etablera sig. Om fem-tio år har vi en fin kalkkärrsflora här, säger Lisa Johansson som är reservatsförvaltare på länsstyrelsen.
Det vackra kärret på vänster sida vägen återskapades för 23 år sedan. Då ett helt nytt innovativt projekt som finansierades av världsnaturfonden. Enligt Lisa Johansson var det första gången i Sverige – och kanske i hela världen – som något liknande utfördes.
– Det fungerade uppenbarligen. Trafikverket gjorde ett liknande projekt i Styra utanför Motala för tio år sedan som jag varit lite inblandad i. Nu gör vi den här åtgärden i Lagmansro och nästa år ska vi göra samma sak i Hagebyhöga utanför Vadstena.
Varför återskapar man kalkkärr?
– Det är en extremt ovanlig naturtyp i Östergötland och stora delar av Sverige. Vi vill gynna de arter som är knutna hit. Det finns några riktigt fina mindre kärr på Omberg, men här på slätten är den mesta marken uppodlad och utdikad, säger Lisa Johansson.
Funderingarna på att dra igång ett projekt vid Lagmansro har funnits i många år – Lisa Johansson minns en händelse från nästan 15 år tillbaka då hon besökte området tillsammans med Danne Nilsson som låg bakom den första restaureringen för 23 år sedan.
– Han jobbade på länsstyrelsen då medan jag var på kommunen. Danne sa att "man skulle göra likadant här också. Det skulle säkert bli precis lika bra". Nu är det dags.
Exakt hur stort det nya kalkkärret blir är inte helt klart. Kostnaden för schaktning av jord och upprustning av vägen in till området i Lagmansro landar någonstans runt en miljon kronor, men tack vare finansiering från den stora våtmarkssatsningen är det nu möjligt.
– Det här är inget vi kan göra under normal förvaltning. Vi är beroende av projektpengar, säger Lisa Johansson.
Ett så kallat naturvårdsavtal är upprättat tillsammans med markägaren och innebär ett skydd för området i 20 år. Förhoppningsvis lever kalkkärret kvar längre än så.
Lisa Johansson ser grävskoporna ta lass efter lass med matjord. Hon säger:
– Det är första gången för mig med ett sånt här projekt och det är mycket spännande. Jag är lite nervös, framför allt för att det kan dyka upp saker längs vägen som gör att det blir dyrare.
Måste ni avbryta då?
– Den risken finns. Vi har inte mer pengar att skjuta till.
Är vårens torka ett problem?
– Kalkkärr är ganska känsligt för torka. Samtidigt tar vi bort dikena vilket blir en förbättring att hålla fukten kvar. I början finns ingen vattenhållande förmåga. I ett gammalt kärr har det bildats ett lager av torv som blir som en tvättsvamp som håller fukten. Men det kommer att dröja många år.