Att värna om kunderna är hans uttalade målsättning.
– Det är trevligt när de är nöjda och glada, säger han. Varför ska man krångla till allting?
Det betyder att när däcket på tröskan går sönder en fredagskväll – mitt i skördetiden – då behöver du inte förtvivla, inte ens om ditt fält ligger i en socken några mil bort.
– Det har ju hänt, säger Joachim Staaf. En bonde ute på fältet någonstans i Nykil eller Gammalkil, däcket har gått åt skogen, det är helgdag men grannen säger "prova Skänninge gummiverkstad". Klart vi kommer om vi kan och kanske har vi ett begagnat däck att sätta på plats så länge, tills det går att beställa ett nytt. Och vi har fått en ny kund.
En rundvandring inne på däckverkstan visar en del av kundbredden. Här ligger inte bara lastbils- och personbilsdäck och väntar på montering, i Skänningetrakten behövs också däck till alla tänkbara lantbruksmaskiner, traktorer och till en och annan skogsmaskin. Dessutom har verkstaden sparat på begagnade däck, just för att kunna lösa akuta problem tillfälligt.
– Ibland har jag faktiskt lagat gummistövlar också, säger Joachim Staaf, eller ett transportband, eller en spannmålstork. Gummilagningar är vi bra på.
Egentligen drömde han om att bli lastbilschaufför. Det var ganska självklart, farfar och pappa körde lastbil, farbror och morbror och brorsan och resten av släkten också. Sedan har det bara fortsatt, visar det sig. Sambon (som blir fru till hösten) utbildar lastbilschaufförer på Vretagymnasiet, hennes lillebror kör lastbil liksom svärmor och svärfar.
Men alltså inte Joachim – vad hände?
– Vid 14 års ålder gjorde jag praktik på Skänninge gummiverkstad och jag blev kvar, förklarar han. Det blev jobb kvällar och helger och lov.
– Jag har aldrig riktigt gjort något annat, jo, kört lite lastbil, jag gjorde lumpen och tog lastbilskort, jag har en egen veteranlastbil, intresset finns. Men lastbilschaufför är ett alldeles för ensamt jobb för mig, jag är för social.
2005 blev han anställd på gummiverkstan, tre år senare tog han över och ytterligare två år senare bildade han aktiebolag. Förra året flyttade hela företaget från Linköpingsgatan till det gamla potatislagret på Verkstadsvägen, ett perfekt läge på flera sätt.
– Ja, här kan vi ha hela däcklagret på ett plan, säger Joachim . Vi sparar massor med tid på att slippa hämta däck i källaren eller i lokaler på andra sidan vägen. Den här byggnaden är som gjord för oss. Och potatispackningen får också plats, de har halva huset kvar.
Gummiverkstaden har tre anställda, plus en inhyrd några dagar i veckan och extra folk vår och höst när det är däckbytessäsong med 65-70 bilar om dagen. Företaget omsätter ungefär 16-17 miljoner årligen.
– Lagom, det är inget mål att växa mer, säger han. Jag har koll på de flesta kunderna och hoppas kunna serva dem bra i framtiden också.
Tröttnar du aldrig på däck?
– Nej, arbetsuppgifterna är så olika. Ena dagen en traktor på verkstan, nästa dag en traktor ute på fältet. Förra veckan låg jag över gropen i en spannmålstork. Ibland står jag i skogen och måste fundera ut någon smart lösning, jag gillar utmaningarna.
Skänninge Gummiverkstad och Joachim Staaf är nominerade i klassen Årets företagare vid Företagsbanketten på lördag.
– Kul! Det är någon som tycker att vi gör något bra, det är roligt.