Vänsterpartiet är ett parti som gärna använder den breda penseln i sin debatteknik. När vi och de ska målas i svart och vitt blandas inga gråskalor på V:s politiska palett. Retoriken är ofta generöst generaliserande.

Synsättet exemplifieras föredömligt av Linda Snecker, riksdagsledamot från Norrköping. Häromdagen hamnade hon i ”twitterbråk” - 2010-talets version av hetlevrad talarstolsdebatt. Snecker kallade i det sociala forumet sin östgötska riksdagskollega för ”rasistcenterns Staffan Danielsson”, varpå Danielsson nog gick i taket och krävde Snecker på en ursäkt.

Anledningen till Sneckers kommentar var Danielssons inlägg i en debatt om ålderskontroll av asylsökande barn.

Jag vill på intet sätt försvara centerpartistens åsikter i flyktingfrågan, där han under en längre tid drivit en personlig kampanj gentemot sitt partis mer generösa och i mina ögon humanare åsikter. Jag är inte ensam om den åsikten. Annie Lööf har tidigare tagit avstånd från Danielssons uttalanden och i slutet på förra veckan pekade centerpartistiska Hallands Nyheter på ledarplats ut Danielsson som ett problem för Centerns öppna politik.

Men att använda ord som ”rasistcentern” är provocerande svepande och leder till en infantil debatt. Snecker beskyller Danielsson för att springa främlingsfientliga ärenden. Faktum är att det gör hon minst lika bra själv.

När Snecker och likasinnade beskyller allt och alla för rasism så fort de öppnar munnen i migrations- eller integrationsdebatten, blir människor arga, ledsna och inbillar sig saker som åsiktskorridorer och att man inte ”får säga sånt” i Sverige. Det får man visst - om man är beredd att stå för sina ord.

Men det är den hårdföra Vänstern inte intresserad av att lyssna på. När SD tapetserade en tunnelbanestation med sin anskrämliga reklamkampanj, var Vänsterpolitiker snabbt ute och krävde att SL skulle stoppa den och se över sin policy för reklam.

Snecker är en flitig twittrare. På kort tid har hon även hunnit anklaga antiabortföreningen MRO för kvinnohat och raljera över ett råd från Polisen om att inte springa i elljusspår med hörlurar: ”Hur skulle det vara om tipset istället var att män ska sluta döda kvinnor?”.

Precis som Staffan Danielsson bör MRO och för all del även Polisen kritiseras. Det finns gott om sakliga argument för en generös flyktingpolitik, för aborträtt och för att kvinnor bör känna sig trygga nog att jogga med musik i öronen. Men att kalla abortmotstånd för kvinnohat, beskylla Polisen för att inte vilja förhindra mord på kvinnor och skrika rasist till alla som inte delar Vänsterns syn på invandring är inte bara barnsligt. Det tyder på brist på argument och en antidemokratisk syn på vem som har rätt att tala.