Hon beskriver en mörk ungdomstid, med självmordstankar, självhat och självskadebeteende för eleverna som samlats i Waldorfskolans matsal.
Saga Becker vågade inte vara öppen vem hon egentligen var.
– Jag började ljuga för min familj, jag började ljuga för mina vänner.
– Jag blev väldigt deprimerad av att ha allting inom mig.
Hon, som var en kreativ och livlig person, förändrades.
– Jag pratade med min mamma nyligen om hur hon uppfattade mig under den här tiden. Hon sa det var som att jag slocknade.
Till slut det inte gick längre. Som 19-åring stod hon vid ett vägskäl.
– Antingen tar jag livet av mig eller så berättar jag sanningen om vem jag är. Då väljer jag att berätta. Att komma ut som Saga, att komma ut som trans.
– Och det är fan i mig det bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv.
Hon hyllar sättet som hennes familj hanterade situationen.
– De tar det väldigt bra. Det är som en stor sten faller.
Hennes mormor, som vid den här tiden blev svårt sjuk och sedan gick bort, var ett stort stöd.
– Hon är en av de som har stöttat mig mest i hela världen.
– Precis innan hon gick bort satt jag vid hennes säng på sjukhuset. Hon tog min hand och sa att "livet är för kort för att gå runt och vara rädd hela tiden". Och att jag var tvungen att leva.
– Från och med den dagen är jag inte rädd.
Att Saga Becker vågade berätta med vem hon var blev en vändning. Samtidigt understryker hon att hon också har fått jobba mycket med sig själv.
I dag är hon guldbaggevinnare, sommarpratare, författare och konstnär. Samtidigt som hon inte längre lider av någon psykisk ohälsa.
I dag delar hon med sig av sin historia på skolor runt om i landet. Efter samtalet kommer elever fram, tar selfies och pratar. Saga Beckers budskap: Att unga ska lära sig att respektera varandras olikheter.
Det som är ett oskyldigt skämt för någon kan göra väldigt ont hos någon annan.
– Hur ni beter er mot varandra spelar roll. Det finns inget dåligt med att vara en bra person. Ni måste ta hand om varandra.
Jag frågar hur hennes familj bemötte henne när hon kom ut. Vad andra som står inför något liknande kan ta med sig och tänka på.
– Grejen var att de inte gjorde någon skillnad på mig. Jag var fortfarande samma person, de la väldigt mycket vikt vid det.
– Det var egentligen ingenting som förändrades. Den enda skillnaden var att jag kunde vara mig själv.