n General Stig Synnergren, Stockholm, överbefälhavare 1979-78, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 89 år.

Stig Synnergren föddes och växte upp i Boden med Luleå som närmaste gymnasium. Skolåren präglades av idrott, gymnastik och friluftsliv, som grundmurade Stig Synnergrens solida fysik.

Efter studentexamen, 1936, följde infanteriets officersaspirantskola, där hans lämplighet för officersyrket, omedelbart och klart visade sig. Från 1937-39 års officerskurs på Karlberg - den sista före krigsutbrottet - utexaminerades Stig som nr 1 på ranglistan.

Stig framträdde tidigt som en född ledare, vars naturliga ledarskap veterligen aldrig ifrågasattes i kamratkretsen. Vid studentträffar och Karlbergsträffar kom han - lugn, trygg och opåverkad av höga positioner på samhällsstegen. Vid en sådan träff, under något av krigsåren, berättade Stig hur han upplevt ett glödande hat mot vår samhällsstruktur - och en lika intensiv längtan att i världskommunismens tecken och med stöd från Sovjet få förverkliga "Internationalens" imperativ.

De olika verksamheter, i det civila samhället, som Stig under sin militära bana kom i kontakt med, breddade hans vettande och erfarenheter. Men han briljerade aldrig med detta, det han framlade var enkelt, klart och sakligt.

Stig Synnergren hade en betydande erfarenhet av och en stor del av sitt hjärta i fjällvärlden. Då vårt kungapar, som fästfolk, ville tillbringa en vårvecka i fjällen var det helt naturligt att man bad Stig att vara deras följeslagare.

När Norrbottenskademien bildades 1988 blev Stig kallad. I boken Ljuset i Norr bidrog han med avsnittet Den politiska malmen, vilket beskriver spelet före och under kriget kring Tysklands behov av år järnmalm. När de alli-erade, december 1939, vid Vinterkrigets början, begärde att få transferera trupp från Narvik genom Sverige till Karelska nästet och i förbifarten stoppa svensk malm till Tyskland avslog vår regering denna begäran. Med Stigs upplevelse i Narvik omkring den 9 april 1940, avslutar han skild-ringen - på ett för honom typiskt sätt: "Hur kunde vi ha en så usel beredskap vid västgränsen i norra Sverige ända till den 9 april, när de som i Stockholm styrde våra öden hade haft den utrikespolitiska bakgrunden klar under så lång tid?"

Kanske var det inte helt olikt Stig att klarlägga en situation genom en fråga - med välkänt svar. För oss, som mobiliserades hösten 1939 och våren 1940 var en högst väsentlig anledning till denna usla beredskap vår brist på förband en självklar konsekvens av 1925 års försvarsbeslut.

I den glesnande kamratkretsen kommer Stig att minnas med tacksamhet.

För 1937-39 års officerskurs

Curt Hermanson Karl G Hjerpe

Nils-Fredric Hægerström

Bertil Kamph. Lage Wernstedt