Konceptet hade säkert blivit en given succé, om det inte hade varit för priset. 40 000 kronor! Så mycket extra vill Peugeot ha för en 307:a som har dragits ut 22 centimeter på längden, blivit tre centimeter högre och fått plats för två extra stolar där bak -- och ett jättelikt glastak där fram.
Det är ett påslag som är mycket större än vad konkurrenterna tar ut. Opel lägger på 10 000 kronor på sin familjebuss Zafira, som är baserad på en Opel Astra. Mazda tar ut drygt 13 000 kronor för att göra en familjebuss av sin 323F. Citroën tar cirka 8 000 kronor mer för Xsara Picasso än för en vanlig femdörrars Xsara. Fast i fallet Peugeot 307 SW ingår de två extrasätena bak, konkurrenterna tar ut en slant extra i de fall det över huvudtaget går att sätta in extrasäten. Plus att övriga stolar är ställbara och flyttbara. Och så är alltså glastaket standard. Ett tak som inte är öppningsbart, inser jag efter mycket tryckande på olika knappar. Däremot kommer ett innertak med ett svagt brummande glidande och täcker glaset om man tröttnat på att se moln och fåglar.
Det kommer en enklare version av 307 SW nästa år, utan glastak och med fem konventionella sittplatser, och då blir påslaget inte mer än kanske 5 000 kronor. Sen hör det till saken att grundmodellen av Peugeot 307 är bra prissatt från början, så även i den här lyxigare SW- versionen och med det här stora prispåslaget så är den konkurrensduglig. Den är fortfarande billigare än exempelvis Renault Scénic, förebilden som nu börjar bli rejält ålderstigen. 307 SW är också mycket välutrustad redan i standardutförande med antisladdsystem, antispinn, el- fönsterhissar, klimatanläggning, adaptiva krockkuddar, krockgardiner mm.
Om förresten någon i dessa tider av förkortningar undrar vad SW står för så har vi svaret: ingenting!
Redan vanliga Peugeot 307 blev snabbt populär och är också en kul bil att köra och en kul bil att se på. Även SW-modellen är underhållande, i alla fall med 2-litersmotorn (finns också med 1,6-litersmotor på 110 hk), och faktiskt även lite stabilare i gången tack vare en decimeter längre axelavstånd.
Men växellådan är lika seg. Kan vara värt att satsa på en automat. Förutom den längre hjulbasen så är konstruktionen densamma i SW som i vanliga 307. Eftersom den är 100 kilo tyngre så har torsionsaxeln bak stramats upp lite och försetts med variabla stötdämpare, som automatiskt anpassar sig efter lastens tyngd.
Men åker man ensam i bilen, utan last, blir bakvagnen lite struttig på söndertrasade svenska länsvägar. Peugeot 307 SW har ännu inte krocktestats hos Euro NCAP men konstruktörerna räknar med att den ska klara fyra stjärnor med råge.
Motorhuven är gjord i aluminium, skärmarna är gjorda i kompositmaterial och strålkastarna är monterade så att de lossnar och trycks bakåt vid exempelvis en krock med en fotgängare. Eftersom fransmän har för vana att utnyttja varje millimeter för att parkera och att man gärna backar tills det tar emot, så är skyddslisterna runt om på bilen och materialet i stötfångarna gjorda för att klara småknuffar, men för den som fegar finns nu backningssensorer för 4 000 kronor.
Vi har kört 2-litersmodellen och som nämnts går 307 SW också att få med en mindre 1,6-liters bensinmotor, som dock blir lite väl klen om man verk- ligen ska åka sju i bilen. Men så finns förstås också Peugeots prisbelönta HDI-diesel, som dock fortfarande är straffbeskattad trots att den är renare än en bensinmotor.