Nej, det är inte lätt numera att som kund veta vad det är för bil man egentligen köper. Klart är i alla fall att Ford Maverick inte är någon ny bil, bara ett för oss svenskar nytt namn. Eller? På 90-talet såldes det en kort period faktiskt några Nissan Terrano under namnet Ford Maverick.
Men just den här bilen har vi i Sverige under några år sett med Mazda-emblem. Och att Mazda drar tillbaka sin Tribute från marknaden samtidigt som Ford lanserar sin Maverick är förstås ingen tillfällighet. Ford styr ju numera över Mazda. Och att sälja samma bil med två olika namn på en sådan här liten marknad tyckte man inte var någon bra idé. Eftersom Tribute sålde dåligt fick den respass och så gör man nu ett nytt försök med Maverick - och ett lägre pris.
Men nu är modellen på väg mot slutet av sin livscykel och börjar kännas lite gammal. Det går exempelvis inte att utrusta den med antisladdsystem, vilket annars gagnar just den här biltypen.
Vi har kört Ford Maverick med V6-motor som är standardutrustad med läderklädsel, fyrstegad automatväxellåda, klimatanläggning, elmanövrerad taklucka i glas och det mesta man kan önska sig. Dessutom till ett pris som ligger nästan 30 000 kronor under Mazda Tribute med samma utrustning. Bilen finns även med en fyrcylindrig 2,3-litersmotor som kan kombineras med manuell växellåda, och där blir prisbilden förstås än mer fördelaktig, 244 900 kronor.
V6-maskinen är stark och arbetsvillig. Perfekt för den som ska lasta tungt och dra släp. Fast det märks varje gång bilen ska tankas - under 1,2 liter milen kom vi aldrig. Plump i protokollet också för att motorn inte klarar miljöklass 2005. Det kommer dock en uppgraderad miljöcertifierad version senare i år.
Fyrhjulsdrivningen fördelas automatiskt mellan fram- och bakhjul via en elektromagnetisk koppling som styrs av sensorer som övervakar både hjulhastighet, gaspådrag, styrning och bromsar. Systemet, som kallas ITCC, ersätter den tidigare Rotary Blade-kopplingen, som kunde låsas manuellt.
Maverick saknar lågväxel och trivs därför inte riktigt bra i terrängen. Dessutom är markfrigången lägre än hos exempelvis Volvo XC70, så Maverick är en bil som hör hemma på vägen. Inte vid sidan om. Men den klarar förstås betydligt sämre underlag än en vanlig bil.
Köregenskaperna är i övrigt varken imponerande eller inspirerande. Medelmåttiga, helt enkelt. Bilen upplevs dock som tystare än vad jag för tre år sedan noterade för Mazda Tribute, så man har tydligen jobbat vidare på ljudisoleringen. Även kvalitetskänslan är högre i dag.
Ford betonar gärna Mavericks kraftiga takstolpar, sidobalkar, karossförstärkningar och styva strukturer. Bilen är också utrustad med krockkuddar och krockgardiner. Men modellen är inte testad hos EuroNCAP och kommer heller inte att bli det - bilen är för gammal.