Fast den saknar förstås inte bara stjärnan utan också det mesta av stjärnglansen. Det är nu inte bara stjärnan och den tyska förebildens blytunga status och prestige som skiljer Kia Opirus från en Mercedes. Koreanen är dessutom framhjulsdriven. Och V6-motorn står på tvären under huven.
Så egentligen är Mercedes S-klass och Kia Opirus två väsensskilda bilar, tillverkade i två olika världsdelar, med bara storleksklassen gemensamt. Opirus är visserligen något kortare än S-klass och rymmer lite mindre bagage, men kupéutrymmet är i princip detsamma. Opirus är alltså en stor och mycket rymlig bil.
Den rullar nästan ljudlöst, som Stuttgarts egen stolthet, komforten är utmärkt och man är omgiven av äkta läder och äkta trä. Detaljarbetet håller dessutom mycket hög standard - åtminstone det som syns.
Opirus är 300 000 kronor billigare än en Mercedes S-klass med 3,5-litersmotor. Och ska man sedan hänga på tysken all den utrustning som är standard i koreanen så blir skillnaden ännu större. Egentligen är det väl bara Mercedes luftfjädring som Kia inte kan erbjuda.
Men, som någon sa när vi körde Opirus ett par jämförelsevarv med en S350, koreanen har allt som tysken har - men det är inte lika snyggt gjort.
Designavdelningen hos Kia tycks ha stulit nästan varenda linje, mest från Mercedes, och sedan mixat allt till en salig blandning.
Fronten är tysk och baken amerikansk. Sanningen är förstås att Kia Opirus är skapad för den amerikanska marknaden. Lagom fläskig och gott om krom. Och det räcker för många nordamerikanska bilköpare.
Namnet är inte lika viktigt i ett land där just varumärket på en bil inte längre säger så mycket om det som finns under skalet. Där säljer man ju Opel med Cadillac-emblem, Toyota under namnet Lexus, en Chevrolet kan i nästa butik heta Buick, och i dagarna lanseras som bekant en japansk Subaru under namnet Saab.
Men i Europa hade det varit smartare med en egen identitet i stället för lånta fjädrar. Det här ser ju helt enkelt ut som en dålig förfalskning. Och det är lite synd, för man får lätt för sig att bilen i sin helhet bara är en dålig kopia. Vilket det med stor sannolikhet inte är.
Svagheten rent tekniskt sett är nog snarare att det än så länge är ganska glest mellan kvalificerade verkstäder.
Även körmässigt är Kia Opirus väldigt amerikansk. Lite väl mjuk i chassiet, men härligt stark på låga varv. En glidarbil helt enkelt.
Fyra stjärnor i EuroNCAP utlovas, fastän bilen inte är testad. Det vittnar om att konstruktionen inte är helt modern - en bil i den här storleksklassen ska i dag givetvis klara fem stjärnor.