Men hur fungerar det nya pensionssystemet? Och vem behöver egentligen ett eget pensionssparande? Vi har tittat närmare på saken.
-- Den viktigaste frågan man bör ställa sig är vilken konsumtionsnivå vill jag ha när jag blir pensionär. Många får 50 till 60 procent av sin slutlön i pension. Tycker man att det räcker behöver man inte spara själv till sin pension, säger Ylva Yngveson, chef för Institutet för privatekonomi på Föreningssparbanken.
Både hon och Anna Bäcklund, familjeekonom på Nor- dea, pekar ut samma grupper som de som mest behöver stärka sitt pensionsskydd genom en privat försäkring:
Höginkomsttagare, de som i dag tjänar mer än 26 090 kronor i månaden, får en större inkomstsänkning än andra när de går i pension.
-- Det beror på att inkomsten som pensionen beräknas på är satt till max 7,5 basbelopp, säger Anna Bäcklund och fortsätter:
-- Kvinnor som varit hemma länge med sina barn och som i högre utsträckning jobbar deltid, är också en grupp som kan behöva förstärka med ett eget pensionssparande.
Det nya pensionssystemet fasas in under en lång rad år. Den som är född mellan 1938 och 1953 får sin pension både från det gamla systemet med folkpension och ATP och det nya systemet med allmän pension och avtalspension. Alla födda 1954 eller senare får sin pension enbart genom det nya systemet.
Förlorarna är framför allt kvinnor födda mellan 1945 och 1965, som till stor del omfattas av det nya pensionssystemet, men har inte kunnat planera för dess konsekvenser.
Att just många kvinnor förlorar på det nya systemet beror på att man numera beräknar pensionen på livsinkomsten. Den som har småbarn får extra pensionsrätt, men bara tills det yngsta barnet fyllt fyra år.
I det gamla systemet beräknades pensionen på de 15 bästa åren. Många deltidsarbetande kvinnor med fast arbete kunde därför ganska lätt höja sin pension till samma nivå som de som alltid jobbat heltid genom att gå upp till heltid när barnen blivit stora.
Ylva Yngveson betonar det sunda i att ha ett långsiktigt sparande. Men också att fördelarna med just avdragsgillt pensionssparande inte är så stora jämfört med andra sparformer. Avdragsrätten är, enligt Ylva Yngveson, inte självklart fördelaktig för alla.
Pengarna man satsar i ett privat pensionssparande är bundna på gott och ont. Det som är bra är att de verkligen finns där när man går i pension -- att man inte kan frestas att göra av med dem tidigare.
Nackdelen är att man inte kan komma åt pengarna om livssituationen ändras. Dessutom är det viktigt att se över efterlevandeskyddet.
En pensionsförsäkring utan efterlevandeskydd fryser inne när man dör.
Ett sätt att minska risken är att ha en tidsbegränsad utbetalning, till exempel på fem år i stället för livet ut. Individuellt pensionssparande i bank går alltid till dödsboet.
I tillväxtområden kan faktiskt ett hus eller en attraktiv lägenhet vara en bra sparform.
Förutsatt att man är villig att flytta till ett billigare boende när barnen är utflugna, man kan få plats på en mindre yta och behöver få ut sina pengar.
Men en inte alltför vågad mix av aktie- och räntefonder är i stort sett lika bra att spara i som i en pensionsförsäkring.
Det är alltid klokt att spara på flera olika sätt.
-- Ett långsiktigt sparande till pensionen kan man påbörja i 30--35-årsåldern. När man är ung, skaffar familj och har höga utgifter för bostad, bil med mera kan det vara viktigare att spara på ett sätt som gör pengarna tillgängliga när man än behöver dem. Men sedan bör man försöka tänka mer långsiktigt, säger Ylva Yngveson.