Vulgära linjer och jättelik huv

Världspremiären för Chrysler 300M i Atlanta i USA för sex år sedan blev en märklig historia, vars slut kan skönjas först i och med årets efterföljare 300C.För då, 1998, presenterades Chryslers nya flaggskepp som den första amerikanska bil som på allvar skulle kunna hota Mercedes E-klass. I dag är 300-modellen i princip en förklädd E-klass. Cirkeln är sluten.

Till det yttre en äkta yankee, men under skalet på Chrysler 300C döljer sig faktiskt en Mercedes E-klass. Fast korvgubben på Österlen hävdade att det var en Bentley. Bild: ROLF GILDENLÖW

Till det yttre en äkta yankee, men under skalet på Chrysler 300C döljer sig faktiskt en Mercedes E-klass. Fast korvgubben på Österlen hävdade att det var en Bentley. Bild: ROLF GILDENLÖW

Foto:

Stockholm (TT Spektra)2004-10-29 08:05

Vad presschefen Tom Kowaleski inte visste den där dagen i Atlanta, då han presenterade 300M, var att Chryslers styrelseordförande Bob Eaton i samma stund skrev under ett fusionsavtal med just Mercedes.

Och när nu den nya 300-serien rullar ut från Chrysler så är den byggd på . . . just det, Mercedes E-klass.

Från att ha varit ett modernt framhjulsdrivet bilbygge med en närmast futuristisk design, så kallad cab forward med kort motorhuv, återgår Chrysler nu till en bakhjulsdriven arkitektur med smått vulgära linjer och en jättelik motorhuv. Den smäckra bilen har blivit en koloss, 200 kilo tyngre och baserad på den förra generationens Mercedes E-klass. Och 3,5-literssexan under den väldiga huven är samma som satt i 300M för sex år sen. Den var gammal redan då.

Så visst känns det som om ledningen för DaimlerChrysler prioriterar Mercedes och skickar resterna till Chrysler. Också när sportbilen Crossfire utvecklades fick Chrysler hålla till godo med gamla grejer, den då uttjänta SLK-plattformen från Mercedes. Trots att den nya fanns klar.

Ingen diskret bil

Det är ingen hemlighet att samarbetet mellan tyskar och amerikaner inte fungerat särskilt bra inom DaimlerChrysler och visst finns det de som i dag ångrar den här transatlantiska fusionen.

Chrysler 300C är knappast någon diskret bil man smyger fram med hemma i kvarteret. Den syns och den väcker uppmärksamhet. 3,5-literssexan i vår bil går tyst och har bra prestanda men bilen går också att få med en 2,7-liters V6-motor, som är en modernare konstruktion men aningen underdimensionerad för en så här tung vagn. Och är det nu den genuina yankee-känslan man vill tillbaka till med den här bilen så är det väl lika bra att välja kärran med Hemi-V8 på 340 hk. En präktig 5,7-litersspis med enkel kamaxel, stötstänger och bara två ventiler per cylinder. Inget tjafs!

Hemi-motorn har hemisfäriska förbränningsrum, det vill säga konvexa kolvtoppar och konkava topplock, och blev legendarisk på 50-talet genom att vinna nästan allt som gick att vinna på de amerikanska tävlingsovalerna.

Generösa utrymmen

Håll med om att det här låter som en riktig bensinslukare! Men icke. Den moderna Hemi-motorn kan nämligen gå för halv maskin. Bokstavligen. När motorn inte belastas stängs fyra cylindrar av och V8:an blir en V4:a. Och då drar den mindre bensin än V6-motorn i den provbil vi kör.

Ljudkomforten är imponerande i Chrysler 300C och utrymmena minst sagt generösa. Den som händelsevis ändå inte är nöjd kan välja kombiversionen! Köregenskaperna är klart spänstigare än bilens utseende men det har gått ut över fjädringskomforten.

Med en sexa under huven får man bara en fyrstegad automatlåda medan växellådan till Hemi-åttan har fem steg. Men så kostar bilen med de två extra cylindrarna och den extra växeln drygt 90 000 kronor mer.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!