"Köregenskaperna är anständiga men pressar man bilen kommer den till korta i undanväjningsmanövrer"
Nyanlända Kia Cerato ersätter Kia Shuma, som väl knappast hann bli känd på den svenska marknaden och som konstruerades innan värste konkurrenten Hyundai tog över rodret. Och den är byggd på samma plattform som Hyundai Elantra, som introducerades för fyra år sedan. Ingen direkt modern bil, alltså.
Men Kia har gjort en smartare påbyggnad - högre och bättre disponerad. Och jämfört med Shuma är detta en mycket mer begåvad bil.
Man åker relativt rymligt, relativt komfortabelt och relativt tyst. Dessutom riktigt billigt. Det är visserligen ingen jättekul bil att köra, lite torr var ordet, men ändå inte svår att komma överens och trivas med. En riktigt vettig bruksbil helt enkelt, till ett lite frestande pris. Och man får nästa allt med som standard: Klimatanläggning, elektriska fönsterhissar runt om, fjärrstyrt centrallås med larm med mera. På tillbehörslistan hittar vi egentligen bara automatlåda och metalliclack. Dessvärre finns inte antisladdsystem och strålkastarrengörare ens för den som är beredd att betala extra.
Däremot får man dubbla krockkuddar, sidokrockkuddar, krockgardiner, Isofix-fästen för barnstolar och aktiva nackstöd redan i grundutförandet. Och ABS. Det finns en LX-version, där mycket av det här är bortskalat och priset förstås är lägre, men den har Kia valt att inte ta till Sverige.
Relativt tyst, skrev jag. Faktum är att man åker väldigt tyst så länge man inte jagar den lilla 1,6-litersmotorn som sitter i vår provbil. Cerato är välisolerad från både vägljud och vindljud men däremot blir motorn i surrigaste laget om man accelererar alltför våldsamt eller pressar sig över tillåten motorvägsfart. Men å andra sidan trivs motorn bra på låga varv och växlar man rätt så går det att undvika det morrandet ljudet från motorrummet.
Lägger man till 15 000 kronor får man bilen med en 2,0-litersmotor som ger 143 hk - och lever upp på ett helt annat sätt. Den versionen hade inte kommit till Sverige vid provkörningstillfället, men tidigare i år körde jag Hyundai Elantra med just den motorn och blev smått imponerad. Tyst och mycket dragvillig. Men för den som satsar på en Cerato som ren bruksbil räcker 1,6-litersmaskinen gott och väl. Lite torr, som sagt, men klart acceptabel.
Interiören och instrumenteringen är inget som föranleder jubel, men det funkar. Man sitter bra och alla reglage och mätare är lättjobbade och lättöverskådliga. Minus i protokollet för att ratten bara kan ställas i höjdled, men det gäller ju nära nog alla asiatiska småbilar.
Köregenskaperna är anständiga men pressar man bilen kommer den till korta i undanväjningsmanövrer och på kurviga vägar. Chassiet är helt enkelt för mjukt och det är avstämt på samma sätt i alla modellerna. Det är priset konstruktörerna fått betala för komforten.
Kia Cerato kommer både som fyradörrars sedan och som femdörrars halvkombi. Fyra motorer finns att välja mellan: förutom den bensindrivna 1,6-litersvarianten i vår bil också nämnda 2,0-litermotor. Dessutom två dieslar (1,5 CRDi på 102 hk och 2,0 CRDi på 112 hk).
Priserna börjar på 142 900 kronor och då får man, som nämnts, en närmast fullutrustad bil. I den stenhårda Golf-klassen är det svårslaget.