Solen strålar och när jag åker förbi Sturefors kan jag skymta huset på håll. Det vackra röda huset med vita knutar som byggdes 1914. Det har hänt en hel del sen huset byggdes och det var från början gjort för att rymma fler familjer än bara en. När jag rullar in på grusgången bredvid huset undrar jag om jag hittat rätt. Den första jag möter är den rödrandiga katten, Lasse, som kommer och nästan hoppar upp i knät på mig. Efter det kommer Hanna ut genom dörren och bekräftar, det är hit jag ska. Men 5 veckor gamla Ture är inte lika förtjust i min ankomst. Han är mest hungrig.
Jag får i stället en snabb rundtur av Martin innan vi hamnar i köket igen, där solen lyser in så fantastiskt från fönstret. Han berättar att när de flyttade hit för ett och ett halvt år sen såg det helt annorlunda ut. Hela nedervåningen är nu omgjord men det finns en del kvar att göra. Fasaden är fixad och förut var trädgården helt igenvuxen. De har redan hunnit fixa mycket med huset men än är det mycket kvar att göra. Men det är inte bara hur det ser ut som är det viktiga.
Både Hanna och Martin gillar att tänka och bygga energisnålt. De har till exempel köpt hela köket på Blocket för blott 4 000 kronor. De har även infört bergvärme och vattenburna element, samt tilläggsisolering. Det häftigaste av allt är dock de vadmalsgardiner de har som går ner varje kväll vid en viss tid så att värmen håller sig inomhus. Hanna har sytt gardinerna och Martin, som är maskiningenjör, har konstruerat en maskin som hissar gardinerna upp och ner. Familjen och deras hus var faktiskt med i en tävling om vem som har det mest energisnåla huset hos E.ON. Det energisnåla tänkandet ledde dem hela vägen fram till finalen, där de slutade på en topp-fem placering.
När de flyttade in fanns det knappt någon värme alls i huset så de fick elda i kakelugnarna som finns i nästan varenda rum.
– Vi gjorde i ordning sovrummet innan vi flyttade in och så fick vi göra resten efterhand, berättar Hanna.
Hallen och deras nuvarande sovrum ligger i en flygel som byggdes till på 70-talet. Annars har de försökt att hitta tillbaka till originalkänslan i huset. Under gammalt kakel, tapeter och golvmattor har de hittat originalväggar och golv. De har försökt bevara så mycket som möjligt men har målat och oljat det som behövs och tapetserat med tapeter i mönster från bland annat 1800-talet. Innan de flyttade in i huset var det bara en sommarbostad så det är mycket som behöver fixas innan det kan bli ett riktigt året-runt-boende.
– Vi får acceptera att det inte blir färdigt så länge vi är kvar. Jag har ingen brådska. Det går att bortse från att det ser ut som det gör, säger Hanna.
Charmen i huset finns där ändå. Slitna dörrar, kakelugnar, trägolv och så lite nytt. Ja, det är en blandning av olika stilar och former och det gör ingenting att det inte är stilrent. Det ska liksom vara så. De jobbar igenom huset del för del och nästa projekt är övervåningen och Tures rum. Vi går upp på övervåningen och kikar. Det finns stora planer på hur rummen ska se ut men just nu är det långt kvar. På nedervåningen är det mer fixat och de har försökt att restaurera det som går. I ett av rummen står en kakelugn med en målning av Vist kyrka som nog funnits där sedan huset byggdes. Målningen fick de fram under ett kakel som suttit på ugnen en längre tid.
På gården finns ett hus till som Hanna använder som verkstad. Hon är möbeltapetserare och dit kommer folk med möbler som behöver kläs om. I verkstaden finns tyger och band av olika slag och stora bordsytor där hon jobbar. Hon har även gjort om de flesta möblerna i deras hem samt målat en vacker takmålning i form av en ranka i ett av rummen. Men just nu ligger allt jobb lite på is eftersom Ture kom. På en av fåtöljerna som Hanna klätt sover katten Lasse under hela min vistelse.
– Den fåtöljen är liksom hans. Han sover där jämt, berättar Hanna.
För två år sen började jakten på det perfekta huset på landet för Hanna och Martin. Och det har varit en resa. Huset hittade de på Blocket i en annons utan bild där det endast stod “Två träbyggnader till salu”. De blev nyfikna på vad det kunde vara och åkte dit för att titta på huset. Det var runt midsommar för två år sen och trädgården blommade. De blev båda förälskade direkt.
– Det var ett ruckel, men vi kom hit i rätt tid och vi kunde inte släppa det sen.
Till slut blev huset deras och de fick ett stort projekt om halsen. För Hanna och Martin gör det ingenting att huset ser ut som det gör och att det blir lite hipp som happ och att det alltid dyker upp nya projekt. Det gäller att prioritera.
– Det är det vi tycker om. Vi erövrar bit för bit av huset och när det är klart kommer allt se ut som vi bestämt, säger Hanna.
Jag vill nästan flytta in i huset och se hur resan fortsätter för den nyblivna lilla familjen. Men jag vinkar istället av dem och gosar lite extra med katten som äntligen kommit ut i solen igen efter sin tupplur. Vad härligt att bo på landet i ett gammalt hus, men vilket projekt. Det är tur att det inte är jag som bor där. Hanna och Martin kommer att ordna det så fint som bara de kan. Med en blandning av olika stilar, former och funktioner.