av Georg Büchner

Regi: Olov Rasch

Medverkande: Joakim Malmberg, Ann-Sofie Engström, Mons Gregemark, Erik Wallsten, Mattias Steisner, Cecilia Norinder Fagrell m fl

Galleri NP33

13 augusti (spelastill 19/9)

Teaterpjäsen om den stackars fattige soldaten Woyzeck har nästan något mytiskt över sig. Ibland har det beskrivits som ett ofullbordat mästerstycke från 1836 av den 23-årige Büchner som dog året därpå. Och den fragmentariskt öppna formen har lockat många författare och översättare att vilja fullborda manuset.

Något av dessa fria, kreativa möjligheter har måhända inspirerat Norrköpings Teaterkompani. Intressant att man satt in gestaltningen i en yttre ramform av en varietécirkus. Verkligheten som en varieté eller farlig cirkus. Världen som sken eller natur?

Inom denna ram utspelas själva kärnkonflikten som har ett faktiskt händelse-förlopp som bakgrund. Ett svartsjukedrama i en ond tid av makt och förtryck.

Den aktuella iscensättningen görs med stor variation och mångsidighet. Text, spel, musik och sånger skapar rytmiska växlingar i detta sorgedrama. Imponerande hur mångkunnig ensemblen är i dessa avseenden. Flera skådepelare är också musiker och vice versa, till exempel Cecilia Norinder Fagrell som både agerar talangfull musikant och soldat.

Allt är visserligen inte stil- eller tonsäkert. Men under de 80 minuter som föreställningen pågår sitter man lite nervöst på helspänn, eftersom allt sker med stark, fysisk närvaro tillika parat med oförutsägbarhet. Framför allt huvudrollen som Woyzeck spelas mycket övertygande med en intensiv rastlöshet av Joakim Malmberg. Även Marie som soldatens fru eller sambo har trovärdig nerv.

Cirkus/varieté-scenbilden är i princip fast hela tiden men utnyttjas allsidigt fyndig. Halvcirkelbänkar, speglar och det halmbeströdda golvet ger en speciell stämning av vemod och sorglust. I fonden bildväxlingar av foton.

På livets torftiga tiljor utspelar sig kärlekens och maktlöshetens ödesdramatik. Inte undra på att Woyzeck motiverat till ett otal uppsättningar världen över. Ibland har det fått beteckningen världens första moderna drama, i skarven mellan romantik och realism. Och den specifika teatermiljön i Norrköpings hamnmagasin NP33 med sina grova takbjälkar är avgjort till spelets fördel.