Thomas Ekberg, bosatt i Haddebo, på gränsen mellan Närke och Östergötland, hymlar inte med vad skjutandet handlar om för de flesta jägare i dag.
-- Jakt kan, som i mitt fall vara ett yrke, men det är också ett stort nöje. Visserligen kan jägaren hjälpa till att hålla balansen i ekologin. Men i väldigt få fall går det att påverka stammarnas numerär med jakt, säger han.
Vi träffas på svärföräldrarnas lantbruk Stora Holma, strax söder om Tjällmo. Uppgiften för dagen är att skyddsjaga ringduvor som ger sig på mogen raps och ärter och i stora flockar tynger ned säden och skitar ner med spillning och fjädrar inför skörden. I rapsen hinner duvorna bara picka åt sig ett frö ur en öppnad skida. Resten rinner ut och går till spillo.
Det handlar om ensamjakt. Efter att ha spanat in vilken del av rapsfältet duvorna valt bygger han ett gömsle i skydd av en träddunge. En lyckad jaktpass kan ge ett hundratal fåglar.
För att kunna leva på sin jakt säljer han det mesta i bytesväg. Och köper också in vilt av andra jägare för att dryga ut sortimentet.
-- Vilt är gott och nyttigt, är hans devis.
Men för Thomas Ekberg innebär yrket också guidade jaktturer och eftersök åt stora skogsbolag för att ta hand om eventuellt skadeskjutet vilt efter älgjakter.
Alla erfarenheter av jakt i alla dess former under åren har också kanaliserats i upplysningsfilmer i den egna videoserien "Dianas stigar" tillsammans med filmaren Mikael Jägare.
Thomas farhågor besannas. Det går trögt. Ett par timmars väntan och skytte ger inte mer än cirka 15 duvor. Han satsade på fel kort. Fåglarna föredrog den gången ärtorna på grannens ägor intill.
-- Men sådan är jakten. I begreppet jaga ligger ju att man försöker skaffa sig något, och att man aldrig kan förutse hur det ska gå. Ingen jägare säger "nu ska jag ut och skjuta djur".
Skyddsjakt på ringduva får i Östergötland bedrivas från mitten av maj till och med juli. I augusti börjar den allmänna jakten.
Idealet är att träffa fågeln med ett hagelskott på 15-20 meters håll, just när den dyker ned mot fältet.
Bröstbiten är det enda som är lönt att ta till vara för tillredning. En delikatess dock, anser Thomas.
Ringduvan mäter 41 centimeter och är störst av duvorna. Den har under de senare årtiondena ökat i antal. Därmed har också jakten på fågeln ökat. Ringduvan är dessutom ett väldigt gott matvilt.
Kännetecken: Större än tamduvor. Känns lättast igen på de vita halvmånarna på vingarnas översidor och de vita fläckarna på halsens sidor. Bröstet är färgat i en vinröd ton, resten av kroppen är blågrå. Stjärten har ett mörkt ändband och vingpennorna är brunsvarta. Höstens ungfåglar saknar helt de vita fläckarna på halsen. I flykten känns ringduvan igen på klippande vingslag, lång stjärt och framtung kropp.
Förekommer som allmän häckfågel i nästan hela landet, med undantag för delar av Norrlands inland där den är mindre vanlig och i fjällen där den saknas helt.
Den vanligaste duvjakten är förhålls- eller vakskytte vid fåglarnas matplatser, där mognande ärtfält brukar stå i särklass. Raps och nytröskade spannmålsåkrar lockar också. Jakt förekommer också vid ringduvans matplatser i skogen. Det handlar oftast om smygjakt. Duvan skjuts när den flyger upp från blåbärsriset.