Torpöns tallar inget för höjdrädda

För innan dess jag har fått en noggrann genomgång av vad som väntar på äventyrsbanan av Peter Sterne vid Torpöns färjeläge.

Jag är säkrad med två linor i den vajer som löper mellan stationerna. Så jag kan inte ramla ner och slå ihjäl mig.

Dessutom har jag en följeslagare, Krister Kårdal, med mig. Men som den gentleman han är låter han mig gå först.

Det börjar med en ordinär klättervägg. Det är där jag tvekar som mest och nästan ångrar mig innan jag bestämmer mig. Det är nu eller aldrig.

Sedan följer en hängbro. Nerifrån har den sett rätt hiskelig ut eftersom några brädor saknas eller är trasiga.

Uppifrån är det inte så läskigt. I alla fall om jag håller mig i vajerlinan. Fast egentligen är det fusk, ropar Peter Sterne - men det kan han ju säga som har fast mark under fötterna.

Mest krafter kräver spindelnätet. Där hade jag velat vara några kilon lättare. Det kyliga och blåsiga majvädret känns skönt svalkande efter den pärsen.

Vi kryper genom en tunnel av trä som gungar mellan träden i denna lekplats för vuxna.

Det går inte att undvika att titta nedåt och föreställa sig fallet mot den hårda marken. Vidare.

Nu har jag nått den sista plattformen och spänner fast mig med ett linbanehjul i den vajerlina som löper ner mot målet.

Sedan är det bara att ta ett djupt andetag och kasta sig ut i luften med ett Tarzanvrål.

Kristian kommer efter med ett något tystare skrik, och fortsätter genast med nästa hinderbana som är betydligt högre upp i luften.

Jag skyller på tidsbrist och åker tillbaka till tryggheten på redaktionen.