I en väldig massa år – Kalle vet knappt själv hur många, men minst 25 i alla fall –- har han varje midsommardag bjudit besökarna på historiska berättelser från Trehörna. Alltid med en ett människoöde i fokus. För det mesta har det har det handlat om mord, hor och djävulskap. Med andra ord, sådant som alltid intresserar folk.
Kalle Bäck är historieprofessorn som gjort sig känd för att lyfta fram vanliga människors öden, snarare än så kallat fint folk. De människor vars öden Kalle berättat om varje år är sådana som han har stött på under sin egen historiska forskning. De har aldrig varit målet med forskningen men har blivit en anteckning i marginalen och fått nytt liv på midsommardagen i Trehörna kyrka. Hans berättelser, och inte minst hans berättarkonst, lockar man ur huse. Midsommardagen är princip den enda gången under hela kyrkoåret som kyrkan är mer än fullsatt och åhörare som kommer sent får acceptera ståplats
Men nu kan det vara slut med det här.
– Ja, jag har tagit fram levnadsöden från Trehörna i 25 år och nu har jag inga mer på lager, säger han.
Nu blir det upp till Trehörnaborna att hitta på en ny tradition. Varför inte en sångstund, föreslog han i kyrkan och - till publikens otroliga förtjusning - rev han av en Elvislåt som sedan följdes av ytterligare några välkända melodier.
– Det här visste min fru inget om, då hade hon inte följt med avslöjade han för den roade publiken.
Enligt hennes utsago har han bara tagit en enda ren ton i sitt liv, men den gången tyvärr till fel melodi, berättade han för publiken som fick sig ett gott skratt.
Helt omöjligt är det ändå inte att midsommartraditionen kan fortsätta, men då måste han hämta historier från grannsocknar runt Trehörna.
Men som sagt, det blir upp till Trehörnaborna att bestämma.
Att de öden som fått nytt liv i kyrkan varje midsommardag mest har handlat om personer som gjort något utanför lagen har sin förklaring. De har nämligen blivit noteringar i olika officiella böcker.
– Egentligen är det ju sorgligt att man ska få veta mest om personer som missköter sig, de skötsamma gör inte så stora avtryck säger han men lägger samtidigt till:
– Det kan låta konstigt, men som historiker är jag tacksam för alla dessa mördare, våldsverkare och äktenskapsförbrytare. Det är genom deras handlingar man får veta var gränsen går, vad man tycker är anständigt, lagligt och vad samhället kan tolerera.
Det öde som ändå har berört honom mest, och som var det första han berättade om handlar om Gustava Nilsdotter Behm.
Hon blev med barn med prästen, som vägrade gifta sig med henne. For till Stockholm och byggde upp en förmögenhet. Återvänder till Trehörna och köper Trehörna säteri och kan med bestämma att hennes gamle älskare ska få prästtjänsten. En historia som har allt.
Men nu är alltså frågan om det blir några mer levnadsöden i Trehörna kyrka på midsommardagen?