Tio små storsimmare, 14 dagar gamla, tycks stortrivas i sin behagliga miljö på Vistad Hallegård. Och det är tack vare en snabb aktion av lantbrukarna Bengt Fredriksson och Roger Hallefalk som den ovanliga fågelfamiljen existerar.
När Bengt slog ensilage på en klövervall för tre veckor sedan råkade en undanskymd ruvande andhona komma ivägen och förlora livet. Men de tio äggen var oskadda, som genom ett under.
-- Jag virade fort in dem i en rock och funderade på vad jag skulle ta mig till, säger Bengt.
Han ringde till Roger på granngården, och tillsammans beslöt de försöka göra en liv- givande insats. Skulle en ruv-höna kunna bli adoptivmamma? Visst, det var värt ett försök.
Bengt satte högsta fart på traktorn. Och 25 minuter efter olyckan låg de fortfarande ljumma äggen under den öm-sinta pullan på Vistad Hallegård.
En vecka senare började det pipa i redet. På morgonen hade äggen kläckts och gården be- gåvats med tio duniga ungar.
Adoptivmamman var stolt, om inte som en tupp så näst intill. Snart började hon mata sina telningar, som dock inte tycktes vara så förtjusta i maskar och andra godsaker och heller inte i det torra hönsfodret.
-- Men när vi blötte det i vatten och gjorde ett bad gick det mycket bättre, berättar Roger.
De nyfödda ungarna började simma och titta längtansfullt mot mamma, som andaktsfullt studerade deras beteende. Ännu mer förvånad och om möjligt ännu stoltare.
Men i vattnet gick hon inte. Hur skulle det ha sett ut?
Efter två veckor börjar sam-arbetet flyta allt bättre och familjemedlemmarna förstå varandra. Barnen kommer snällt när mamma lockar på dem, och de tuggar aningen motvilligt på maskar och kryp av olika slag. Uppblötta i vatten smakar de inte så pjåkigt.
På Vistad Hallegård finns en hel liten djurpark med får, hundar, katter och 35 hönor av olika sorter. Men det är ingen tvekan om vilka som blivit sommarens gunstlingar. Tonåringarna i familjen Hallefalk, Emil, Camilla och Johan, har inrett en gård på fem gånger fem meter med ett litet hus och en bad i en nedgrävd plastbalja.
-- Vi vill skydda mamma och ungar från faror. Räven ska inte få komma åt dem, fastslår Roger Hallefalk.
Bengt Fredriksson på granngården Lundby någon kilometer bort brukar titta in då och då. Men på senaste tiden har besöken blivit allt tätare. Han är i högsta grad delaktig i händelseförloppet och vill se hur raringarna artar sig.
-- De är ju söta så in i vassen.
Vad har de förtrollande små liven för framtidsutsikter?
-- Förhoppningen är att änd-erna kan släppas fria, säger Roger Hallefalk. Vi får vänta och se om de klarar sig.
Adoptivmamman har inte tid att bekymra sig över vad som ska hända i höst och vinter. Pullan har fullt upp med sina vardagsbestyr, att mata ungarna och lära dem allt de bör kunna.
Och skulle man höra ett rejält plums från poolen har hon nog i hemlighet börjat ta simlektioner.