Insamlingsarbetet har pågått intensivt i ett och ett halvt år.
- Vi är faktiskt förvånade själva över att det har gått så fort, säger Erik Molander, uppsyningsman i Sjöräddningssällskapet i Vadstena.
Svävaren S5 kom farande med sitt blåljus utifrån sjön och gjorde ett ärevarv medan den tåliga publiken väntade under paraplyer i hamnparken. Farkosten fortsatte upp på land och bort på gräsmattan där dopkalaset förrättades.
Precis som sällskapets gummibåt heter HSB döptes svävaren efter den största donatorn till Vadstena sparbank. Karin Anneflod, företagschef på banken, placerade en frälsarkransliknande blomsterkras i gult och rött på fören. Sedan hastade hon undan eftersom Rolf Johansson från räddningstjänsten stod beredd med brandsprutan.
- Champange i glasflaska tycker vi inte så miljövänligt, kommenterade Gunnar Arwidson, dagens konferencier, som också är informatör vid Sjöräddningens huvudkontor i Västra Frölunda.
Tanken på en svävare väcktes före tre-fyra år sedan när många skridskoåkare gled iväg på ett isflak i Trosatrakten, berättar Kalle Sahlén, en av sjöräddningens medlemmar i Vadstena.
Snart ringde Linköpings långfärdsskridskoklubb och meddelade att föreningen hade öronmärkt 10 000 kronor till en svävare. Så kom insamlingsarbetet igång.
Det blev till sist över 100 000 kronor från före-ningen och enskilda bland de 2 000 skridskoåkarna i klubben. Några av dem var på plats i lördags.
Räddningstjänsten, som hade tänkt skaffa en svävare, har i stället bekostat en trailer som gör att svävaren lätt kan rycka ut till andra vattendrag än Vättern.
Men än så länge har inga sjöräddare i Vadstena fått utbildning i att köra svävaren.
- Det krävs 20-30 timmars erfarenhet innan den går dit man vill, säger Kalle Sahlén, som flyttat till Karlstad och inte längre kan vara så aktiv.
- Jag hade gärna varit med. Man får vara ute på sjön. Och så är det kul att kunna hjälpa folk.
- 15 aktiva och 5 passiva medlemmar, det är tajt. Vi är i stort behov av nytt folk, säger Erik Molander.