I drygt ett och ett halvt år har Motalabaserade Kerstin Engman och Per Andersén utrett hur den palliativa våden i livets slutskede fungerar i nuläget i Östergötland och lagt fram förslag till förbättringar som behöver genomföras för att alla östgötar som dör "den långsamma döden" (se faktaruta) ska bli väl omhändertagna under sin sista tid i livet.
Ursprungligen kom det här utredningsuppdraget från landstingsstyrelsen men grundidéerna om hur den framtida palliativa vården bör se ut har nu inte bara landstinget utan även samtliga östgötakommuner ställt sig bakom.
Det så kallade genombrottsprojekt som nu inletts med deltagande av drygt 100 vårdanställda från länets alla delar och är ett viktigt steg i den utveckling-förbättring av den palliativa vården som anses nödvändig.
Det till synes kanske något konstiga namnet på projektet kommer av att den speciella metod som används i det här arbetet kallas just genombrott.
Det är ett arbetssätt som kommer från USA och som visat sig göra det möjligt att sprida ny kunskap och praxis inom vården betydligt snabbare än vad som brukar vara vanligt.
Ungefär hälften av deltagarna i det nu aktuella genombrottsprojektet i Östergötland är landstingsanställda och då inte bara inom LAH (lasarettsansluten hemsjukvård) och andra enheter, som redan arbetar mycket med palliativ vård, utan även vid vanliga sjukhuskliniker och inom primärvården.
Den andra hälften jobbar med sjuka äldre, antingen som kommunanställda efter anställda av privata företag, som driver äld-reboenden på uppdrag av olika kommuner.
-- Det är mycket viktigt att en så stor del av deltagarna i det här utvecklingsarbetet arbetar inom äldreomsorgen i kommunerna, säger Kerstin Engman.
-- Cirka hälften av de östgötar som dör årligen och som vi tror skulle ha stor nytta av en god palliativ vård i livets slutskede finns nämligen just inom den kommunala äldreomsorgen.
En enkätundersökning, som Correspondenten skrev om förra hösten, visar att det finns stora brister i den palliativa vården inom länets äldreboenden.
Dock inte bara där, det samma gäller även för många van- liga sjukhuskliniker.
-- Utifrån att vi vet att det finns så stora behov av förbättringar är det mycket glädjande att vi fått så många som drygt 100 deltagare i det här genombrottsprojektet, säger Kerstin Engman.
-- Det är så många att vi till och med är förvånade!
De dryga 100 deltagarna är uppdelade i 21 grupper, som ska bedriva det mesta av sitt arbete på hemmaplan.
Under måndagen och tisdagen var dock samtliga deltagare samlade i Vadstena till ett första så kallat lärandeseminarium.
Då fick de i detalj veta vad metoden genombrott innebär och hur det förväntas att de ska arbete fram till att de i maj nästa år redovisar uppnådda resultat, det vill säga förhoppningsvis främst en rad förbättringar.
Genombrottsmetoden går, mycket förenklat, ut på att deltagarna i en grupp till en början själva definierar ett tydligt, patientfokuserat, mål som man vill uppnå.
Sedan prövas systematiskt olika förändringar i liten skala och utvärderas noga med hjälp av olika lämpliga mätmetoder. Först om utvärderingen visar att förändringen lett till en förbättring ska den börja spridas vidare.
Genombrottsmetoden handlar inte alls om forskning för att få fram ny kunskap.
Vad det är fråga om är ett kontinuerligt förbättringsarbete som en del av det dagliga arbetet, om att genomföra föränd-ringar i arbetet som deltagarna i gruppen -- det vill säga personer som jobbar direkt med de patienter det gäller -- själva tror kan leda till förbättrad vård eller som de tagit reda på visat sig leda förbättringar på andra håll.
Förändringar från andra håll ska dock inte bara införas "rakt av" utan ska även de anpassas efter den egna arbetsplatsen, testas i liten skala och noga utvärderas innan de permanentas.
Om allt det här redogjorde under seminariet i Vadstena i första hand Eleonor Thelaus, kvalitetssamordnare inom närsjukvårdsledningen i västra länsdelen, och Peter Kammerlind från östgötalandstingets Centrum för verksamhetsutveckling.
FOTNOT: I en kommande artikel ska vi berätta om hur deltagarna i en av de 21 arbetsgrupperna själva ser på genombrottsprojektet.