Bertil Torekull sökte nollpunkten i ryska obygder

-- Jag ville vara med vid nollpunkten, där något startar på nytt, något som det min farfar och farmor och deras åtta barn upplevde i en fattig del av Ronneby.

VADSTENA2004-10-14 03:05

Det säger Bertil Torekull som gjort en udda resa "som ingen bett honom göra". Han kom till Krasnaya Polyana, en 6 000 invånare liten och fattig småstad, nästan hundra mil öster om Moskva, "drabbad av vinterns väglöshet och sommarens glödhetta, men också av kommunismens fall".

Bertil Torekull, snart 73 år, tidigare chefredaktör för bland annat Corren och Svenska Dagagbladet, känner sig fortfarande mer som "murvel" än författare. Att han i grunden kan reportaget som hantverk bevisas senast med boken "Zojas hus". Torekull är en likväl en berättare vilket publiken i en fullsatt salong hos Vadstena föreläsningsförening fick uppleva i går kväll.

Bertil Torekull hamnade hos Zoja, en riktig rysk "babusjka", i staden där framtidshoppet kraschade parallellt med fabriken från Stalintiden. På märkliga vägar har en strimma ljus nått Krasnaya Polyana med Ikea. I stan tillverkas, med viss namnironi, bokhyllan "Ivan" (dock inte "den förskräcklige").

-- Förfallet av byn har hejdats, en viss stabilitet har inträtt och nytt hopp spirar hos invånarna i deras primitiva lägenheter, berättar Bertil Torekull.

Fabriken är så otidsenlig att inget i produktion och miljö skulle vara tillåtet enligt svenskt regelverk. På något lustigt sätt trivdes dock Torekull i hela detta så svindlande omoderna: utan rinnande vatten inne, med utedass, med bad i ett träkar i en bod, med en gammal backspegel från en långtradare som rakspegel och med mat utan känt innehåll. Han inkvarterades ändå hos exemplariska Zoja som ansågs ha stans renaste hus.

Bertil Torekull är inte alls säker på vart Ryssland är på väg politiskt.

-- Ryssland har, lika lite som Lars Ohly, gjort upp med kommunismen. En betraktare kan se att Ryssland står och väger. Skall demokratin slå rot?

-- I svenska media ser vi inget om vad som händer i det ryska folkdjupet, säger Bertil Torekull.

Han är tacksam för tiden hos Zoja.

-- Jag förstår på nytt en massa saker som jag lärt mig men som jag glömt. I Sverige har vi för länge sedan glömt varifrån vi kom. Vi har glömt vår nollpunkt. Därför vet vi heller inte vart vi är på väg, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om