Få kvinnor fanns på plats när Bildoktorn gjorde entré på folkhögskolan. Men många som kommit för att lyssa, tittade beundransvärt på honom. Några passade även på att fotografera honom innan föreläsningen. Själv log han nästan lite blygt inför uppmärsamheten.
Måste man kunna något om bilar för att lyssna till dig?
– Nej. Jag visar bilder från boken och det är praktiskt för det finns olika berättelser kring dessa.
Varför tror du Vadstena föreläsningsförening bjöd in dig?
– De ville väl ha någon kontrast till vad de brukar ha, säger Bosse Andersson och ler.
Redan som tioåring, berättar han, ville han bli bilmekaniker. Det långa yrkeslivet har sedan lett till att han nu privat bygger sitt drömfordon.
– Det är en sportvagn. Mycket är kvar att göra men resan är också målet.
Arbetet, säger han, är delvis en hyllning till Donald Healey, en brittisk biltilverkare. Namnet på det egna fordonet blir därför Andersson Healey koncept.
Hur många bilar Bosse Andersson själv har ägt genom åren kan han inte säga. Han är ingen samlare av fordon. Däremot av skruvar, muttrar och gängverktyg.
Det låter upphetsande?
– Det kan det vara, säger han och skrattar.
Som föreläsare innebär det många resor i bil. Själv kör Bosse Andersson för tillfället en Volvo V70. När han nöter raksträckor lyssnar han gärna på "pratprogram" i P1 eller på bluesmusik.
– Jag tycker om Roffe Wikström. Sedan brukar jag också lyssna till en säckpipelåt "The train" med Enter the Haggis.