Du disputerade 26 november. Vad handlar din avhandling om?
-- Den behandlar kliniska och strukturerade bedömningar och hanteringen av risken för återfall i våldsbrott bland mentalt störda våldsbrottslingar.
Vem var din opponent?
-- Professorn i klinisk psykologi, James McGuire, från Liverpool. Avhandlingen rör en smal bransch och det är svårt att hitta en opponent som kan ämnet och inte är jävig. Det visade sig att det inte fanns någon i hela Norden som fyller det kravet och även i England var det svårt att hitta någon.
Var han svår mot dig?
-- Nej, han var mycket vänlig och gjorde en elegant sammanfattning av min avhandling.
Kan du förklara närmare vad den handlar om?
-- Den illustrerar problemet med kliniska bedömningar, framför allt inom psykiatrin. Det har gjorts många studier och alla visar att validiteten (rättsgiltigheten) är låg. Det gäller framför allt inom psykiatrin, men även inom den somatiska medicinen. Sannolikheten att två be- dömare som, utifrån sin erfarenhet, ska identifiera höga och låga risker, kommer fram till samma bedömning, är låg.
Kan din avhandling bli till hjälp i riskbedömningen?
-- Det hoppas jag. Jag och den grupp jag jobbat med pekar på de möjligheter som finns att förebygga risken för återfall. De kan leda till att bedömningarna blir mera likartade och förfinade, att man kommer fram till vad som kallas golden standard. Vi hoppas kunna förhindra våldshandlingar med en korrekt och hög riskhantering.
Man brukar väl få en ny titel när man har disputerat på en avhandling?
-- Ja, jag har blivit utsedd till medicine doktor. Det är lite roligt eftersom jag ju egentligen är psykolog, men disputationen skedde på den medicinska institutionen på Karolinska institut och då får man en medicinsk titel.
Vad ska du göra nu? Fortsätter du att arbeta i Vadstena?
-- Ja jag tänker fortsätta mitt arbete som forskningschef och vi har flera projekt på gång. Vi vill titta närmare på behandlingseffekterna, speciellt inom rättspsykiatrin, som är ett eftersatt område inom forskningen.