I lördags lockade hon nära 200 personer till Klosterkyrkan i Vadstena med sina flöjttoner.
- Fint alltihopa, tyckte Elsy Ohlsson från Motala som fått konsertbesöket i en alltför tidig 80-årspresent.
Hon fick höra engelska carols och svenska julsånger på panflöjt liksom Schuberts Ave Maria, Adams julsång och Taubes "Så skimrande var aldrig havet".
Det var idel klassiker som "Scarborough Fair" och Dana Dragomirs båda succéer "Mio min Mio" och "Chiquitita" av Benny Andersson.
Själv tycker jag att hon är allra bäst i de snabba numren, särskilt de rumänska folkmelodierna, då instrumentet och hennes teknik verkligen kommer till sin rätt. En slängpolska av den uppländske spelmannen Byss-Kalle i Klosterkyrkan var också en fin upplevelse.
Ibland övergår panflöjten i Dana Dragomirs händer från att vara ett musikinstrument till att bli en ljudmaskin med vilken hon återskapar skogens ljud, allehanda läten och fågelkvitter på ett sätt som verkligen imponerar.
Föreställningen kallades akustisk eftersom endast "vanliga" instrument användes, dock med viss förstärkning.
Dana Dragomir blåste i två av sina fyra panflöjter, som var och en täcker tre oktaver och tillsammans motsvarar ett pianos klaviatur.
Hon ackompanjerades av Patrik Svedberg som trakterade piano, dragspel och en irländsk visselflöjt.
- Panflöjten behöver efterklang, berättar Dana Dragomir, men just i Klosterkyrkan, liksom i Lau kyrka på Gotland, är det kanske lite väl mycket. Men med den här uppsättningen blir det mycket lättare att höra alla toner.
Det var ingen tvekan om att publiken var nöjd. Efter konserten var kön lång med dem som ville få sin skiva signerad.
Det var i 14-årsåldern hemma i Rumänien som Dana Dragomir började spela panflöjt. Främsta skälet var att konkurrensen var supervass bland dem som spelade piano, vilket hon hade gjort sedan 6-årsåldern. Det började ta emot att öva.
Men panflöjten, som är Rumäniens nationalinstrument, och Dana Dragomir fann varandra direkt.
Den blev nyckeln till hennes internationella karriär. Idag bor hon i Stockholm.