– Sjung om studentens lyckliga dar..!
Hilma Hagdahl hörde till dem som mötte upp en anhörig redan i hamnen.
– Min syster Elin.
Hilma är sju år. Har gått i förskola.
– Jag vet inte om jag ska ta studenten. Kanske, funderar hon.
Sedan marscherar studenterna av båten och det blir avmarsch till Gräsgården. Hilma får rida på pappa Magnus axlar.
– Titta på den där studenten. Hon ser inte ut att kunna gå i de där skorna, noterar Hilma från sin upphöjda position i foppatofflor.
Mamma heter Anna. Det här är familjens andra studentfirande. Äldre brorsan Martin har banat vägen.
– Visst är det här en högtidlig dag, säger Anna.
– Det är stort att sluta skolan, säger Magnus.
– Vi har två katter också. Mamma har hittat på namnen. Mimmi och Göte. Men jag tycker Göte är fult. Totte är fint, tycker jag, säger Hilma.
Framme vid Gräsgården blir det sedan hyllningar till höger och vänster. Och såväl skratt som tårar och omfamningar och avskedstaganden och löften och lyckönskningar och sång och musik och allt som hör en sådan här dag till. Dessutom var vädret strålande.
– Den blomstertid nu kommer...
Rektor Kjell Knutsson inledde talkören och utbringade ett leve för studenterna.
Och flera studenter och lärare tog till orda.
– Vi vill kalla fram den sötaste läraren på skolan, uppmanade Alexander Kratz i finkostym och studentmössa.
Tillsammans med lika festfina skolkamraten Ellen Rådesjö bad han sålunda nya och uppskattade läraren Ulrika Karsson att träda fram på podiet.
– Farväl alla mina små smultronpajer, klämde hon fram genom näsduk och snyftningar.