I juni upptäckte kyrkoherde Kjell Karlsson att putsen släppte på klosterkyrkans innertak. Ett skydd sattes upp innanför porten i sydöstra delen, och entrén flyttades till norra porten.
Ytan där taket frilagts från murbruk är cirka tre kvadratdecimeter och har enligt Kjell Karlsson inte ökat sedan dess. Däremot syns sprickor intill området.
I ett utlåtande av Sten Peterson från länsstyrelsens kulturmiljöenhet rekommenderar han att den uppstådda skadan ska undersökas. Enligt arkitekt Per Rydberg tycks det finnas ett samband mellan takets fuktskada och de så kallade strävpelarna.
Dessa finns runtom kyrkan och har funktionen att stötta upp den stora byggnaden. Eftersom de sticker ut ur ytterväggen är de också mycket utsatta för väder och vind. Fuktinträngning i kombination med kyla leder till sprickbildning och urlakning av kalkputsen vilket gör pelarna bräckliga på sikt.
-- De har varit i dålig kondition tidigare, berättar Kjell Karlsson som hittat uppgifter om den senaste restaureringen från 1895. En sådan behövs på sikt igen är han övertygad om. Men det kanske inte brådskar så mycket som han befarade när han upptäckte skadan.
De tre som är tänkta ingå i expertgruppen är ännu inte tillfrågade, och det saknas också formella beslut innan arbetet kan komma igång. Kjell Karlsson är dock inte särskilt oroad för finansieringen, staten har visat sig vara generös i sådana här sammanhang.