Hon tronar i trädgården hos Marit Dahlström och Jörgen "Albert" Karlsson.
När solstrålarna silas genom trädens grenar och smeker karossen,skiftar den pearlvita färgen i knappt förnimbara men ändå påtagliga ny-anser. Vad säger man? Inget. Man gör som påven. Faller på knä ochkysser marken där hon står.
Och så imponeras vi av "Alberts" lackeringskunskaper. Han ville målabilen vit. Californiavit. Enklast så. Men Marit framhärdade: Pearlvitska det vara. "Albert" gav med sig.
-- Antingen går det åt helvete eller också blir det bra.
Det blev bättre än bra. Men "Albert" är inte riktigt nöjd. Maritsuckar när han vandrar runt Debbie och gnäller över "missar" som ingenannan ser skymten av.
-- Han är sån, säger Marit.
Chevan målades i påskhelgen. Dess-förinnan hände inte mycket på två,tre veckor. Att renovera i ett garage på slätten när termometernklättrar ner i de djupaste kallschakten är ingen hit. Men med påskenkom värmen, och Debbie kläddes i sommarskrud. Först vit bottenfärg (treliter oblandat), sen den transparanta vita pearlen (fyra liter plusförtunning) och så topplacken (som bara den tog fyra timmar att smekapå).
-- Jag var rätt nervös när jag höll på. Man vet inte förrän bilenkommer ut i dagsljus om karossen blivit flammig. Nu tycker jag ändå attslutresultatet är acceptabelt.
Årets understatement, tänker jag.
Topplacken är värst.
-- Allt är som en enda jävla vattendimma.
Debbies ansiktslyftning påbörjades i februari. Nu står hon där somdet vackraste av vårtecken. Betyder det att jobbet i stort sett ärklart? Glöm det.
-- Vi väntar fortfarande på golvmatta och innertak, säger Marit.
-- Att montera innertak är pilligt och tar lång tid.
Ny startmotor måste till. I övrigt är motorn -- en 348 kubiktums V8på närmare 300 hästkrafter -- okej. Och så är det den där bakre listen-- den som ska sitta som ett gyllene smycke på vänster bakskärm: densom var krockskadad och som "Albert" fick rikta upp.
-- Hon ska bli en mild custom, sa "Albert" när vi träffade Debbie första gången.
Bakljusen visar vad han menar. Där de ursprungliga och fantasilösabakljusen ska sitta skjuter de rymd- och raketinspirerade bakljusenfrån Cadillacs senare 50-talsmodeller ut. Skit-snyggt! En annan detaljsom förstärker intrycket av mild och charmig custom: Debbie har sänktsi baken. Sju centimeter ungefär. Arbetet med Debbie har kostat Maritoch Jörgen lite drygt 10 000 kronor. Arbetstimmarna räknas inte.
-- Det är bara dumt, säger Jörgen.
-- Det roligaste är att hela familjen hjälps åt. Debbie är som vilken familjemedlem som helst.
Tanken är att Debbie ska stå rustad och klar när Hub Caps inviger årets första Nostalgikvällar vid Leksaks- museet i Vadstena.
-- Det fixar vi, säger Marit.
Innan vi -- motvilligt -- lämnar skönheten på slätten startar"Albert" upp henne. Hon mullrar dovt och belåtet. "Albert" får nåntinglyriskt i blicken.
-- En ljuvlig sommarkväll, en pilsner i näven, på väg i Debbie till ett sjyst partaj . . .
Marit fullbordar meningen:
-- Då är livet fulländat.
Men än dröjer det. Först ska dörrmatta och innertak in, startmotorn bytas, framhjulslagren likaså. Vi ses, Debbie.