Sedan mitten av augusti har Lars Eklund och Per-Olof Dössing från Egirs bygg i Mjölby jobbat med att försöka återställa resterna av de murar som ingick i Talehuset, där munkar och nunnor i Birgittas kloster i Vadstena kunde ha kontakt med varandra.
En iskall vind drar in från Vättern. Men under plasttaket är arbetsmiljön någorlunda rimlig. Tegel och lösa stenar ligger överallt. De båda byggnadsarbetarna river ned och bygger upp.
Ruinen grävdes ut och ställdes i ordning på 1920-talet och även på 1960-talet.
- En ruin bryts ned hela tiden. Den skulle må bättre av att vara under jord, säger Per Rydberg, arkitekt och antikvarisk kontrollant. Det innebär att han är den som Lars Eklund och Per-Olof Dössing rådgör med om de stöter på problem.
Intresset är stort i Vadstena av att kunna visa hur klostret kan ha fungerat, så någon övertäckning har aldrig varit på tal. I stället finns planer på att göra ruinen mer lättillgänglig samtidigt som den skyddas från slitage genom en platå och trappor av trä.
Restaureringen har nu kommit halvvägs. Själva taleväggen är nedtagen. Det vill säga att kärnan står kvar men det yttre teglet är borttaget och ska muras upp på nytt.
Alla murar är fotograferade. Stenarna ska tillbaka på samma plats. En pärm med bilder på hur det såg ut kommer till flitig användning.
De nygamla tegelstenarna är märkta antingen med RK eller RN. De stenar som nu läggs till märks med X. På så vis kan kommande generationer se vad som gjorts.
Ibland ställs Lars Eklund och Per-Olof Dössing inför svåra problem.
- Om man har en ideologi blir besluten lättare, säger Per Rydberg.
Den lyder: Ändra så lite som möjligt. Tro att de som jobbat här tidigare vetat vad de gjort och att de har velat visa saker.
Så här blir det: En mur visar sig bestå av bråte i mitten. Då ska den innehålla bråte även när arbetet är klart.
På 1960-talet användes cementbruk vid renoveringen. I dag är det kalkbruk som gäller.
- Vi har burit bort två containrar fulla med gammalt bruk, berättar Per-Olof Dössing, och burit hit tonvis med sand.
Två släpvagnslass med kalkstensskärv från Borghamn har också kommit till användning.
Kalbruk är svagare och segare, och släpper ut fukt, till skillnad från cementbruk som är starkt och tätt.
Men kalkbruk som inte har härdat tål inte frost. Därför tar Lars Eklund och Per-Olof Dössing snart vinteruppehåll.
Till våren fortsätter "ruinbygget". Då ska de ta sig an det gamla brygghuset.