i Vadstena, prost och författare till en pinfärsk skrift om gravstenar, utgiven av föreningen Gamla Vadstena.
Varför är det så roligt med gravstenar?
- Att jag blev intresserad beror på min fru Birgit som har 25 av sina medeltida anfäder omnämnda på stenar i Klosterkyrkan. Hon är bland annat släkt med den heliga Birgittas lillasyster Katarina. Gravstenar bär berättelser om människor i det förgångna och man får möta många märkliga människoöden.
"Klostermuseets gravhällar och Vadstenabygdens stenhuggare" heter boken. Vad innehåll den?
- På 44 sidor berättas om ungefär lika många stenar. Sune Ljungstedt i Vårdsberg, expert på stenhuggare och stenhuggarmärken, medverkar också. Han har ritat av många av stenarna. Juan Tello har fotograferat dem.
Varifrån kommer stenarna?
- Huvudparten kommer från stadskyrkan, S:t Perskyrkan. Den revs 1830 och bara tornet, Rödtornet, blev kvar. En mindre del av stenarna kommer från Klosterkyrkan.
Har du tänkt på hur din egen gravsten ska se ut?
- Nej, fast jag har alltid hävdat att namn, yrke födelseår och dödsår ska finnas med. Det är inte alltid församlingsborna velat ha det så. Men jag har valt ut en gravplats åt mig på gamla kyrkogården. Det har jag gjort på varje ställe där jag har arbetat. Det är en härlig känsla. Hur stenen ser ur bryr jag mig inte om.
Utfrågare: