Det är betydligt lättare att boka tid för ett möte än vad det är att ta sig in i byggnaden där han jobbar. Efter legitimationskontroll och insläpp genom två låsta dörrar tar Jan emot i en foajé, i anslutning till en konferenslokal och rättegångssal. Att ge sig på ett personporträtt i en opersonlig miljö är inte lätt, men så snart vi slagit oss ner på några stolar mellan alla konferensbord, känns Jan ganska pratbar. I första hand om sitt arbete och sina erfarenheter under den period som han varit verksamhetschef och säkerhetsansvarig, den senare en uppgift han nyligen blivit avlöst från.
– Det har varit motiverande att tillsammans med medarbetare och patienter få chansen att utveckla verksamheten, för att våra patienter ska kunna få en bättre vårdmiljö efter den torftiga miljö vi hade i Birgittas sjukhus efterlämnade lokaler. Det som stör oss lite nu är att det haltar efter med rehabverksamheten under byggtiden. Vi har inga lokaler för det, säger Jan uppriktigt.
Först i mars planeras en tillfällig paviljong att placeras i närheten av entréhuset där olika former av rehab-möjligheter, exempelvis hantverk, kommer att erbjudas vissa patienter. En permanent lösning dröjer, eftersom färdigställandet av nya Rättspsyk tar tid.
Det var 2007 som planerna på att renovera gamla fastigheter, och även bygga något nytt, påbörjades. Men planerna tog senare en annan form då beslut togs om att bygga en helt ny anläggning. Fem år senare startade arbetet och målet var att allt skulle stå klart i december 2016. Istället har processen förlängts och nytt slutdatum är nu satt till 2022.
Jan medger att han hade hoppats på att få se det färdiga resultatet under sin verksamhetstid. Samtidigt, säger han, tär fördröjningen på fler än honom.
– Att hålla på med ett byggprojekt samtidigt som vi bedriver verksamhet påverkar både medarbetare och patienter.
Jan upplevs som en ganska formell man. Eftertänksam, samtidigt artig och vältalig.
Han är född och uppvuxen i Motala och redan 1977 jobbade han själv som skötare på dåvarande Västra ny sjukhus, berättar han. Efter sin utbildning på vårdhögskolan i Norrköping var han bland annat arbetsledare på Rättspsyk under några år. Men i början på 2000-talet lämnade han, av olika skäl, arbetet inom dåvarande Landstinget där han även haft andra roller, för att jobba som chef och säljare i bilbranschen. Vid en tidpunkt då han var chef för en avdelning i Motala, fick han höra talas om att Rättspsyk sökte en ny chef. Något lockade.
– Jag kände till verksamheten väl och hade såväl erfarenhet från chefsjobb som av fackligt arbete. Det är möjligt att jag fick jobbet för det – eller för att det var lite konkurrens, säger han och drar lite på munnen.
Rättspsyk har i dag omkring 200 fast anställda och ett 50-tal vikarier. Hur är du som chef?
– Det beror på vem du frågar. En del tycker nog att jag är en hygglig chef. Andra tycker kanske att jag bestämmer väldigt mycket, att jag petar i för mycket, eller att jag borde ha tagit tag i fler saker. Jag skulle ha kunnat bli bättre på att delegera.
Är du konflikträdd?
– Jag är inte känd för att vara det. Jag har nog varit ytterst besvärlig mot fastighetssidan under byggprocessen, men det är mitt uppdrag att bevaka verksamhetens frågor.
I din tjänst är du tvungen att vara tillgänglig dygnet runt och du får kontinuerligt ta emot nattliga samtal. Vad kan de handla om?
– Det kan exempelvis handla om att en person har anhållits och behöver en rättspsykiatrisk plats. Eller en patient som varit på permission och inte kommit tillbaka.
Vad tycker din hustru om att bli väckt?
– Hon är väldigt tålmodig, men ibland kan hon tycka att det blir störande.
Du har i ett brev uttryckt att du längtar efter att få ladda batterierna och vårda kropp och hälsa i större omfattning när du slutar.
– Det fanns en tid då jag började dagen med ett löppass. Det har jag tappat helt och skulle vilja återuppta. Jag vill ha lite mer energi.
När Jan får frågan om han tror att han har förändrats som person efter så många år som chef för en rättspsykiatrisk klinik, blir han fundersam. Efter en stund säger han att det krävs lite distans till verksamheten, för att kunna ge svar.
– Men alla förändras när man jobbar med människor som präglar en, säger han.
Jan berättar också att han kommer att vara fortsatt anställd inom Region Östergötland även efter att han slutar i början av 2019. Men vad han kommer att ägna sig åt är ett ännu oskrivet blad. Först och främst längtar han efter en lång semester, gärna en resa med husbil till Italien. Sedan får han se. Skulle den nya verksamhetschefen behöva hjälp med att komma igång under en period tänker han inte säga nej.
Själv ångrar han inte sitt beslut att kliva åt sidan.
– Egentligen hade jag tagit beslutet för flera år sedan, fast jag blev peppad och påhejad att vara kvar. Men jag kan ju inte sitta här tills någon kör ut mig i rullstol.
Jan är inte involverad i den rekryteringsprocess som nu pågår, även om han känner till att det finns flera sökande. Men om han fick önska skulle han föredra en viss kompetens och egenskap hos nästa chef.
– Det skulle vara jättespännande med en person som har erfarenhet från en motsvarande regionklinik. Och man får inte komma till uppdraget för titelns skull. Det här är inte ett 8–5 jobb. Det här är ett liv.
rita.furbring@ostmedia.se