– Det är en bra och billig livförsäkring att lära sina barn simma, säger Linda Lago Eklundh, platsansvarig på simhallen i Vadstena.
I mitten på 1980-talet erbjöds sexåringar i kommunen ett visst antal simlektioner som föräldrarna betalade för. Men enligt Linda Lago Eklundh uppstod ett mönster, alla barn kom inte till undervisningen.
I början av 2000-talet beslutade barn- och utbildningsnämnden att ta på sig kostnaden, för att skapa samma förutsättningar för alla barn.
I dag har elever i förskoleklass och årskurs 1 40 minuters simundervisning varje vecka.
– En del barn kan simma redan när de kommer, andra är jätterädda och reserverade. Man märker också skillnad på om de varit i simhallen tidigare med sina föräldrar och skaffat sig vattenvana, säger hon.
Märker skillnad
Det är några minuter kvar innan nästa grupp med tio barn från S:t Persskolan ska öva. Inne i simhallen är det varmt och fuktigt och barnen sitter längs bassängkanten och väntar på att få hoppa i. Det fnissas lite och gluggar efter tappade tänder blir synliga.
Fort framåt
Simläraren Fredrik Johansson stiger ner i vattnet och tar emot en liten flicka. Han backar bakåt samtidigt som han håller henne i händerna och berömmer arm- och bentag.
Från kanten ropar en pojke ”får jag hoppa i nu?”.
– Du får vänta lite, svarar simläraren.
I den här gruppen kan redan fyra av tio simma 25 meter utan hjälpmedel och enligt Linda Lago Eklundh är tekniken på gång att lossna hos de flesta. Men för att hinna se och hjälpa alla poängterar hon vikten av att ha små grupper i början.
– Vi har haft upp till 15 barn samtidigt, men då fick vi plötsligt ett sämre resultat och eleverna får betala priset när de börjar i ettan då det kommer upp till 22 barn på samma gång. Grunden läggs i en liten grupp.
Utvärdering i tvåan
När eleverna börjar i andra klass är det upp till idrottslärarna att lägga in simning på schemat och det görs också en utvärdering av barnen på höstterminen för att fånga upp dem som eventuellt inte kan simma.
Ytterligare ett delmål är att man i årskurs tre ska klara av att simma 75 meter bröstsim och 25 meter rygg. Genom en kontinuerlig kontakt med idrottslärarna, och träning där det behövs, är det ytterst få elever som inte klarar läroplanens krav på simning.
– Det är också viktigt att underhålla sina kunskaper, säger Linda Lago Eklundh.
Hon hoppar ner i vattnet och tar emot Mette Hoflin som för dagen bestämt sig för att klara 50 meter bröstsim på djupt vatten. Mette tar kraftiga simtag, får vatten i munnen, men ler och verkar ivrig att klara hela sträckan. Och det gör hon, påhejad av en liten publik.
Samma möjligheter
En morot som också kan locka flera barn att lära sig simma är att de efter 25 meter bröstsim, samt hopp från kanten, får medaljen Silverfisken.
– De får då med sig ett brev hem, vi applåderar dem och man märker hur de sträcker på sig.
Förskolläraren Carina Gustafsson går längs bassängkanten och tittar på sina elever.
– Jag tycker att simundervisningen är väldigt bra. Alla får samma möjligheter att lära sig och från skolan ser vi det som en hög prioritet att komma hit varje vecka. Det är också roligt att se barnen träna och kämpa, de uppmuntrar varandra. Från att inte våga doppa huvudet i vattnet till att kunna simma 25 meter, det känns stort, säger hon.