Det knypplas för fullt i Vadstena folkhögskola. 77 elever deltar i Svenska Spetsars sommarkurser som pågår under två sommarveckor.
Svenska Spetsar håller i sommar åtta kurser på Vadstena folkhögskola och har lockat deltagare från hela södra Sverige och några riktigt långväga från Finland, Norge och USA.
-- Det är den bästa uppslutningen vi haft på flera år, säger föreningens ordförande Ingegerd Ekberg. Det är fullsatt i varenda rum på hela skolan.
För första gången bor eleverna på folkhögskolan under kursen. Birgitta Högemark, som är rikskonsulent i knyppling, menar att det är bra för både sammanhållning och kreativitet.
-- Det lyser här i lokalerna till sent om kvällarna, säger hon och ler.
Det svaga ljudet av de små pinnarna som flyttas av flinka fingrar och lätt slår vid varandra, hörs direkt när man kommer in genom dörren. Sju entusiaster sitter böjda över varsin knyppeldyna och arbetar med sina spetsar.
Ulla Forsberg från Motala kämpar med en spets som hon knypplar efter ett original från Svenska Spetsars arkiv. Hon har knypplat i fyra år och detta är hennes tredje kurs i Vadstena.
-- Det är en otrolig förmån att få ägna sig åt enbart knyppling i en hel vecka, säger hon. Men jag skulle gärna stanna här dubbelt så länge.
Kerstin Magnusson från Jonsered är även hon på kurs i Vadstena för tredje gången och hon tycker att det är positivt att knypplingen ges utrymme och uppmärksamhet i trakten.
-- Har man traditioner i ett landskap ska man ta vara på dem, säger hon medan hon snurrar upp tråd på några pinnar.
Ulla Forsberg håller med.
-- Det är oerhört viktigt att man håller kunskapen vid liv.
Den ende manlige kursdeltagaren heter Styrbjörn Mitts.
Han kommer från Vasa i Finland och har knypplat i åtta år.
-- Jag har alltid tyckt om att arbeta med händerna, säger han. Det som är så bra med knyppling är att man inte behöver tvätta dem efteråt.
Bredvid honom på bordet ligger flera av de spetsar han knypplat hemma i Finland. Breda och smala, långa och korta.
Alla lika jämna och fina.
-- Jag är väldigt noga med att resultatet ska bli snyggt, säger han och synar sin framväxande spets. Det tar lite tid men det är det värt.
Styrbjörn har själv aldrig träffat på någon annan manlig knypplare, men övriga kursdeltagare garanterar att de finns.
-- De senaste fem åren har vi haft minst en man med varje sommar, intygar Birgitta Högemark.
En trappa upp sitter eleverna i kursen fri knyppling. Efter en stund hos dem står det klart att knyppling är mer än bara spetsar.
Här knypplas smycken, bilder och annat smått och gott. I stället för de vanliga knyppeldynorna används här särskilda knyppelplattor.
Marianne Ramfelt från Göteborg knypplar ett hängsmycke som sedan ska monteras på en liten järn-platta för att få tyngd. Det är så smått att Marianne behöver förstoringsglas för att se. Det är ingen tvekan om att här krävs både koncentration och tålamod.
-- Det här är nyttigt för själen, säger Marianne. Det är avkopplande för man släpper alla andra tankar.
I en av nybörjarkurserna hittar vi Linda Sheff, som rest ända från Boston i USA för att lära sig knyppla Vadstenaspetsar.
-- De här mönstren är väldigt ovanliga, säger hon. Jag ska ta hem mina spetsar och visa dem för knypplarna där hemma.
Hon visar upp de tre spetsar hon knypplat hittills under kursen och ser stolt ut.
Fredag är den stora knyppeldagen i Vadstena. Då håller folkhögskolan öppet hus på förmiddagen för alla som vill komma och titta. Till eftermiddagen tar dock deltagarna lite ledigt.
Då ska de själva ut och titta på knypplarna som sitter längs Storgatan.