Hunden Sixten har en alldeles speciell roll på äldreboendet Hagagården i Vad-stena. Sedan några år tillbaka följer han regelbundet med matten och under- sköterskan Agneta Karlsson när hon är i tjänst.
Ute i vardagsrummet sitter Ingrid Pettersson och Elnor Leijder. De lyssnar till Alice Babs och klappar hunden Sixten, en golden retriever som har fått en alldeles speciell plats i deras hjärtan.
-- Äldreboenden kan ofta vara en lite tråkig miljö. Djur kan sätta lite liv i verksamheten, säger Agneta Karlsson.
Och Sixten lunkar vant omkring bland de äldre. Han vet vilka som gillar att klappa honom, och hos några får han till och med hoppa upp i sängen.
De senaste sju åren har han varit med de gamla, och erfarenheterna tycks vara mycket positiva för alla berörda parter.
-- När han var yngre var han lite mer livlig, men när han blev äldre tog jag upp saken på ett personalmöte. Nu är han som en del av oss på Hagagården.
Hundens betydelse för de gamla kan inte överskattas. Såsom djur brukar ger den naturlig villkorslös kärlek, väcker ens känslor, ger lugn och ro. Ibland ser han till att det blir lite liv när han är på lite bushumör, ibland ligger han bara där och skapar trygghet.
Även enhetschefen Hans Falk är fascinerad av den betydelse hunden Sixten har fått för de äldre.
-- Han är mycket mer värdefull än man tror, särskilt för människor som inte säger så mycket. Hunden kan locka fram något helt annat än människor.
Han tycker Sixtens hundras passar bra, Sixten är lugn och fin.
-- Agneta är ju med honom och jag betraktar honom nästan som en anställd.
Hagagårdens boende för senildementa flyttade i somras till nya lokaler inom ett annat äldreboende, Wasagården. Att de äldre kan ha svårt för att flytta är känt, i det här fallet sägs det ha gått någorlunda väl. Även för Sixten blev det en omställning som han hade svårt att vänja sig vid, men nu är det inga problem längre.
-- Det var bökigt med alla kartonger när allt hemvant plockades ner. I början kände han sig inte hemma här.
Det fanns en del att vänja sig vid bland annat de trappor som leder upp till lägenheterna. Men de tvåfota vännerna fick han i alla fall med sig, både bland de boende och personalen.