Ja, riktigt samma skola är det inte. Barbro Bengtsson har upplevt skolans alla förvandlingar från lanthushållsskola i Borghamn till dagens gymnasium i Vadstena med två mycket speciella program.
1965 var hon klar med sin utbildning till lanthushållslärare i Uppsala och fick 25 år gammal jobb i Örnsköldsvik.
-- Efter ett halvår började den drastiska nedläggningen av lanthushållsskolorna, minns Barbro Bengtsson. Men jag har aldrig varit arbetslös, tillägger hon. Skolan hon arbetat vid har däremot varit nedläggnings- hotad ända sedan hon började tills för ett år sedan.
Hon ville gärna söderut, för att komma närmare hemtrakterna i Skaraborg. Konkurrensen om tjänsterna blev allt hårdare. 1970 lyckades hon få jobb i Borghamn.
-- Det var härligt att komma dit, jag tyckte att det var väldigt centralt jämfört med Norrland.
I dag finns bara få lanthushållslärare kvar och de under-visar ofta i hemkunskap. De kan allt om hushållning från att väva möbeltyg och förvandla en gris till korv, till att baka rågbröd eller odla spenat.
-- Det var aldrig tal om att jag skulle bli något annat, minns Barbro Bengtsson, som växte upp på en gård.
Hon har sina rötter i jorden levande, om man så säger, och åker gärna hem till sin bror på föräldragården och hjälper honom att plöja.
-- Jag mår så bra då.
När Barbro Bengtsson kom till Borghamn hade skolan 44 elever varje termin, i fyra grupper. Textilgruppen vävde och sydde. I stora köket, Barbro Bengtssons grupp, lagades det mat, middag och kvällsmat till hela gänget. I småkök hade matlagningen mer hemlika former och så bakades det. Bostads- och miljökunskap handlade om tvätt och städning och i någon mån trädgårdsskötsel.
Varje termin kom nya elever.
-- Jag trivdes fantastiskt bra med den tjänsten. Jag gillar att få styra och ställa och vill ha koll.
Ändå lät hon sig efter fem år och med stor tveksamhet övertalas att efterträda den dåvarande rektorn. Det innebar en halvtidstjänst som skolledare och undervisning i social- och familjekunskap.
Vid den här tiden i slutet på 1970-talet började även grabbar att söka sig till skolan. En årslång kurs drog till sig elever efter grundskolan och en terminskurs dem som gått ut gymnasiet.
-- Det var väldigt stor skillnad på elevgrupperna. I stort sett alla elever bodde på skolan och alla lärare hade jourtjänst.
Nu satsade skolan på en ettårig kurs i social service för folk i hemtjänsten, det vill säga vuxna elever.
I slutet av 1980-talet slogs Borghamnsskolan ihop med komvux i Vadstena.
-- Men min situation förändrades inte, utom att jag inte fick skriva under betygen, minns Barbro Bengtsson.
I början av 1990-talet bestämde hon sig för att söka tjänstledigt från rektorsjobbet.
-- Jag ville undervisa.
Nu skulle Borghamnsskolan omvandlas till en gymnasieskola med treåriga program, som tiden krävde. En tjänst som projektledare och studierektor utannonserades. Den gick till Lars Ruben Fahlström numera avpolletterad rektor för Vadstenagymnasiet.
-- Jag kommer så väl i håg när han besökte Borghamn första gången. Hoppas verkligen att han får jobbet, tänkte jag.
-- Han hade massor av idéer.
Barn- och fritidsprogrammet startade, sedan samhällsprogrammet med turism, inne i Vadstena.
-- Det var inte helt lätt schematekniskt med två skolor.
Själv har Barbro Bengtsson bott i Borghamn under hela tiden.
1997 kom första dråpslaget. Borghamnsskolan skulle säljas.
-- Jag kan förstå kommunen, husen och hamnen är en dyr affär. Men miljön är underbar, man blir lugn bara man kommer dit.
Barbro Bengtsson har ändå aldrig sörjt att skolan försvann från Borghamn.
-- Jag kan vara lite rädd inför en förändring, men jag anpassar mig lätt.
Nu letar hon efter ett hus i Vedum, ett litet samhälle i Västergötland, där hon har sin mamma och nära till barndomsgården där hennes bror bor.
-- Jag vill tillbaks där jag har mina rötter, säger hon och medger att hon tycker att män- niskorna västerut är lite lättsammare.
-- Det ska bli skönt att sluta arbeta och få möjlighet att göra sådant jag inte hinner i vanliga fall.
Vadstenagymnasiet hade svårt att få elever i början, många kommuner ville inte betala. Skolverket sa två gånger nej till riksintag. Programmen behövde profileras mer.
Då kom dråpslag nummer två: en friskola med riksintag skulle öppna i Vadstenagymnasiets lokaler.
-- Vi visste ingenting. Det skedde helt bakom ryggen på oss.
Året därpå fick dock även Vadstenagymnasiet rätt att skaffa elever från hela landet. Mot alla odds, menar Barbro Bengtsson.
Under alla år har hon jobbat mycket som handledare på Stocklycke vandrarhem där hon har lärt känna eleverna mycket bra. Hon har hållit i scheman, tjänstefördelning, praktikklasser och handkassa.
Nu är skolans framtid säkrad och eleverna strömmar till.
Barbro Bengtsson är inte den gnälliga typen. Men hon blir bitter när förre rektorn Lars Ruben Fahlström förs på tal.
Han fick sparken för att han tagit sig ekonomiska friheter, men friades till sist från anklagelsen om trolöshet. Men kommunledningen ville inte ha honom kvar.
-- Han är en fantastisk människa med stora visioner. Att sparka honom var ett väldigt fult drag som politikerna inte borde ha gjort. Därmed skadade de skolan mycket.
Bitterheten blandas med sorg och besvikelse.
-- Fahlström tog mycket egna beslut och var väl alltför kreativ för den politiska ledningen. Han hade bara tre och ett halvt år kvar när han sparkades, säger hon.
När Barbro Bengtsson drog sig tillbaka från Stocklycke var 36 personer intresserade av att efterträda henne, många mycket kvalificerade.
Bland dem fanns Ingela Molander, ny rektor på skolan. Hon berättar att hon fick samma positiva vibrationer av Ingela Molander som när Lars Ruben Fahlström dök upp första gången.
-- Jag har haft fantastiska år och fått göra väldigt mycket roligt här, summerar hon.
På sin sista dag räknar hon med att få husera fritt i skolan. Lärarna är på studiedag i Linköping och eleverna har ledigt.
Sedan vill hon resa.
-- Jag gillar öar och åker gärna till Madeira.