Enligt länsarkitekten Bengt Häger lär en sådan utredning ta omkring ett halvår.
- Det måste göras noga, och man måste väga in alla krav som finns för att byggnadsminnesförklara, säger Bengt Häger.
Ett krav är att Vadstena kommun som markägare är med på noterna. Och det är man inte enligt kommunalrådet Tommy Palmqvist (s). Han tycker att det är minst sagt märkligt att en ansökan görs utan att kommunen ens tillfrågas.
- Ett byggnadsminne ska också skötas och de pengarna har varken vi eller järnvägsföreningen. Området har varit dåligt skött ändå sedan 80-talet. Föreningen har helt enkelt inte folk att klara det. När järnvägen var igång hade SJ två man på heltid som höll banan fri, det säger en del om vad som krävs, säger Palmqvist.
Därför, menar Palmqvist, kommer kommunen att hålla fast vid sitt beslut att säga upp markavtalet med föreningen. Verksamheten ska avvecklas så att kommunen kan använda marken till något annat.
Arbetslivsintendenten Torsten Nilsson är övertygad om att museijärnvägen har stort kultur- och arbetslivshistoriskt värde. Samtidigt som han rekommenderar både föreningen och kommunen att komma upp ur sina skyttegravar.
- Föreningen måste göra något drastiskt och visa att man kan sköta området, och lyssna på närboende. Och kommunen måste förstå att de är på väg att begå ett misstag. De tycks hellre vilja ha en parkeringsplats än ett vackert stationsområde. Heltokigt! säger Nilsson.
- Jag trodde tiden då vi förstörde kulturhistoriska byggnader var över. De kommer att sakna järnvägen när den är borta. Det är möjligt att Vadstena nöjer sig med sitt slott och sin Heliga Birgitta. Men industrihistoria kan vara något mycket roligt också. Det finns stor potential här. Det visar om inte annat andra satsningar i landet.
Han syftar på bland annat Uppsala där kommunen satsar pengar för att behålla den gamla smalspårsjärnvägen.