– Jag var mycket hos mormor som barn och vi satt och tittade på gamla kostymdraman. Då blev jag också såld på Greta Garbo. För sex år sedan fick jag veta att vi är släkt på långt håll, jag tappade hakan, blev chockad, säger Karin.
Hon är Vadstenatjej från början men har bott många år i Motala innan hon i december i fjol flyttade tillbaka till hemstaden - och en historisk lägenhet med utsikt över slottet.
Här bor hon och ena dottern på 122 kvadrat – och varje skrymsle andas historia. Det känns som om Karin inrett sin bostad med mycket eftertanke för att få möbler och annan inredning att harmoniera.
Vi har berättat om Karin tidigare, om hur hennes intresse för 1700-talet exploderade vid ett besök på Löfstad slott för sju år sedan.
– Det gick som en pil genom kroppen, det här ska jag hålla på med, säger hon.
Vid nästa utflykt, på Ljungs slott, hölls oväntat en kostymträff och Karin blev så berörd att hon sade till sin mamma, som var med, att här ville hon jobba. Därmed gick hon rakt fram till ägaren och presenterade sig. Kort därpå började Karin jobba ideellt på caféet och i slottsboden. För detta krävdes tidsenliga kläder, men att hitta rätt var lättare sagt än gjort. Karin tog kontakt med Kungliga Operans sömmerska, Anna Kjellsdotter, som sydde den första klänningen. Sedan dess har det blivit flera kreationer.
För några år sedan fick hon av en slump hjälpa till att göra en uppsättning av en peruk på en kvinna vid en historisk tillställning i Medevi Brunn. Det visade sig att den frisör som skulle ha gjort jobbet blev sjuk. Först kände Karin sig tveksam till uppdraget, men berättar att arbetet gick lättare än väntat. Att det på något sätt gick av sig själv. Hon började tillverka peruker hemma, från grunden. Men för att kunna göra hållbara lockar måste löshåret först, efter att det rullats, behandlas i hundra graders ugnsvärme.
– Men jag läste beskrivningen för snabbt och hällde istället kokande vatten över håret, säger Karin och ler.
Det visade sig att hon inte alls hade förstört det. Tvärtom, när håret hade torkat blev det istället kraftfulla lockar, i och med att plasten smält.
Karin började allt oftare bära sina egna peruker i samband med olika historiska sammankomster och människor blev nyfikna hur hon gått tillväga. Hon upptäckte att det fanns en efterfrågan på att få köpa tidsenliga peruker. På några år har hon hunnit med att tillverka ett flertal, till människor bosatta såväl i Sverige som utomlands.
När hon fick en beställning på sex peruker till en teater på Söder i Stockholm, förstod hon att hon faktiskt hade talang.
En peruk har också levererats till USA där den burits i en film som speglar ett historiskt krigsdrama.
Karin blev väldigt stolt när hon i eftertexten kunde läsa sitt namn.
– Jag förstår det inte än i dag.
Även om hon gärna vill fortsätta att designa peruker är det inte något hon tänker ägna sig åt på heltid. Det fasta jobbet är som undersköterska på Åkervallen i Motala sedan 18 år tillbaka. Det är också väldigt tidskrävande att bygga upp en kreation, förklarar hon, samtidigt som det har blivit en viktig del av hennes starka intresse för 1700-talet.
– Jag glömmer tid och rum när jag skapar, säger Karin.
I hennes ateljé samsas flera olika kreationer på dockhuvuden. På väggen hänger vackra hattar och i garderoben förvaras fantastiska, sprakande klänningar med handsydda pärldekorationer.
– När jag får korsetten snörad och peruken på, då är det jag.